(Fortsättning från föregående bloggpost)

Mycket kan tyckas nytt med sociala medier. Och visst är det en hel del nya begrepp och tekniska finesser att sätta sig in i. Det finns mycket att lära för den som vill. Samtidigt är mycket vad det alltid har varit. Sociala medier är inte ett batteri av fulländade reklamkanaler som per automatik kommer att generera ära, berömmelse och rekordhöga försäljningssiffror.

Marknadsföring handlar, då som nu, om hårt och målinriktat arbete. Kanske är det lätt hänt att i de sociala mediernas tidevarv glömma bort gamla klassiker som säljargument och konkurrensfördelar. Kundnytta. För det verkar vara precis det som har hänt när de flesta företag nuförtiden basunerar ut ”Gilla oss på Facebook”, utan att på något vis förklara varför. Ge mig en anledning. Och en god sådan. Varför ska jag gilla er? (Till exempel för att få goda råd om…) På köpet får ni svar på frågan om vilket innehåll ni bör ha på facebooksidan. Rätt innehåll är det som håller det ni utlovar (det vill säga goda råd om…)

Gamla godingar inom marknadsföring är också syfte och mål. Varför gör vi det här? Och vad vill vi uppnå? (Och hur ska vi mäta?) Alla dessa saker gäller fortfarande.

Men måste man verkligen finnas på Facebook? Det beror på vilka syften och mål man har. Det beror också på om ni tycker att era konkurrensfördelar kan komma till sin rätt i ett sådant forum, och om ni tycker att ni har tid. Det kan mycket väl vara så att Facebook kan vara en passande aktivitet (i kombination med andra saker). Det kan också finnas ännu bättre aktiviteter beroende på er verksamhet och vad ni vill uppnå.

”Men jag hinner verkligen inte med! Det tar ju så mycket tid.” Ja, det kan ta tid att vara engagerad i sociala medier. Men tänk om det skulle generera X antal nya kunder varje vecka? Eller göra er nationellt kända, inte bara lokalt? Har ni då råd att avstå?

Det här är också en gammal goding: Riktigt bra marknadsföring ska vara en investering (på lång eller kort sikt), inte en kostnad. Nej, det ska inte kosta tid. Det ska vara väl investerad tid. Ibland måste man prova sig fram för att ta reda på vad det kan ge.

Värt att ha i åtanke är också att ”finnas på Facebook” kan betyda väldigt många olika saker – att ha en egen profil och nätverka utifrån sin egen person (privat och/eller i jobbet), att annonsera, att vara ganska tyst själv och följa andra företag och personer (omvärldsbevakning), att vara engagerad i grupper och så vidare. Vad som är ”rätt” måste också styras av syfte, mål och förutsättningar.

Nej, man varken bör eller måste ”finnas på Facebook” bara för sakens skull. Men det är smart att dra nytta av nya sätt att marknadsföra!

Slutligen vågar jag (Lena) även påstå att om ni gör något riktigt bra (eller något riktigt dåligt) så lär det spridas på Facebook oavsett ni har en egen sida eller inte.

I måndags föreläste jag (Lena) utifrån rubriken ”Marknadsföring för företagare eller måste man verkligen finnas på Facebook?” Naturligtvis låter sig inte en nästan tre timmars föreläsning förkortas till en bloggpost, men här kommer en sammanfattning.

Traditionellt sett har reklam och marknadsföring allt som oftast handlat om att synas, sticka ut. Höras mest. Så, hur sticker man ut mest på Facebook?

Men vänta lite nu. Är det så säkert att detta traditionella tankesätt gör sig särskilt bra på Facebook och i sociala medier? Är det överhuvudtaget givet att traditionell marknadsföring fungerar med dagens nya förutsättningar för kommunikation?

Tittar man på mediekonsumtionen idag ser man att internet är lika stort som TV. Sedan ett par år tillbaka är det fler svenskar som har tillgång till internet än till en dagstidning hemma*. Internet är stort alltså (men också väldigt diffust som begrepp, eftersom det kan betyda lite allt möjligt. Räknas till exempel en dagstidning på nätet som ”internet” eller som ”tidning”?) Om man sedan tittar på reklamkakan som visar var svenska företag spenderar sina pengar upptäcker man att posten ”internet och mobilt” är en ganska liten post, med tanke på hur konsumtionen ser ut. Rimligen kommer denna post att växa enormt framöver. Sannolikt kommer dessutom saker som sökmotoroptimering (SEO) få egna poster och inte inkluderas i ”internet”.

En annan sak att ta hänsyn till när man arbetar med marknadsföring idag är det faktum att folk inte är så förtjusta i reklam. Reklamundvikandet ökar och reklam betraktas inte sällan som ”skräp”. Samtidigt söker vi efter produkter och tjänster som aldrig förr, på Google, YouTube och på recensionssajter. Värt att tillägga är också att det vi är intresserade oftast inte ses som ”dålig reklam” utan som ”användbar information” (många betraktar Ikea-katalogen på det viset, till exempel). Som företag är det alltså smart att vända sig till dem som är intresserade, eller ännu hellre – att bli nådd av de som är intresserade.

Nya former av marknadsföring handlar om att finnas till hands vid rätt tillfälle. Att bli nådd och vald av kunden. För nuförtiden är det ofta kunden som väljer (eller väljer bort) företag. Det är inte längre givet att det är företag som väljer sina (potentiella) kunder genom att ”ringa in sin målgrupp” och ”sikta med ett erbjudande”. Mottagarna duckar allt som oftast.

Detta sätt att ”tänka tvärtom” kan man med fördel ta med sig när man börjar arbeta med sociala medier (däribland Facebook), men även vad gäller all typ av marknadskommunikation idag. Därmed inte sagt att man måste välja antingen det ena eller det andra (traditionell reklam eller mer dialoginriktad kommunikation). Varför inte kombinera det bästa av två världar? :)

(fortsättning följer)

*Källa: Nordicom Foto: Mattias Rickardsson

Häromdagen hade jag (Lena) återigen nöjet att få besöka fina Norrköping för att föreläsa på ett inspirationsseminarium arrangerat av Almi Östergötland, Norrköpings kommun och Norrköping Science Park.

Det hela huserades på Cnema på Norrköpings Visualiseringscenter, en riktigt stilig lokal. Typiskt nog missade jag att fota interiören. Interiörbilden ovan är en pressbild, riktigt så mäktig var inte min powerpointpresentation…

”Måste man verkligen finnas på Facebook” var huvudfrågan för dagen – och det tog mig ungefär tre timmar att besvara den frågan. Jag återkommer med en sammanfattning här i bloggen inom kort.

Tack arrangörer och alla ni som lyssnade för ett bra arrangemang! Mycket givande, både för mig och er, hoppas jag :)

Foto: Kreafon. Pressbild Visualiseringscenter: Sofia Andersson, M&F Foto

Intressant eller ej, men på tapeten: Det råder en viss förvirring kring antalet svenskar på Twitter.

”I vintras använde 3,1% av svenskar mellan 15-79 år Twitter minst en g/v. Jämför med 1,3% från året innan! Ny data i juni” skriver TNS Sifo – PR Research på sin facebooksida.

Oavsett antalet svenska twittrare (det beror ju på hur och vad man mäter) så kan man konstatera följande – Twitter har betydligt färre användare än Facebook. Men vad innebär det? Är det viktigt? För vem och varför? Har det rent av blivit en tävling i vem som kan mäta mest och bäst?

Någon beskriver Twitter som en damm för högröstade ankor och tycker att twittrandet får oförtjänt stor uppmärksamhet.

Twitter kan vara många olika saker, för olika personer och verksamheter. För egen del har jag (Lena) fått många nya kontakter via Twitter. Jag använder Twitter på ungefär samma vis som när jag nätverkar utanför nätet – får tips, ber om råd, blir inspirerad, får nys om nyheter och så vidare. För min del, i det avseendet, spelar det ingen roll att Facebook har miljoner svenska användare. Jag har större behållning av Twitter ändå. Och jag gillar formatet bättre.

Om man med mätningar vill visa spridningspotentialen på Twitter räcker det inte att mäta antalet konton i Sverige, eller antalet svenskspråkiga konton för den delen. Det blir skevt att mäta sociala medier enbart i sociala medier. För dialogen sker även utanför nätet.

Jag läser saker på Twitter – och pratar om dem med mina icke-twittrande kontakter. Journalister läser saker på Twitter – och rapporterar om dem i nyheter, vilket i sin tur leder till diskussioner och debatter runt fikabord och i TV-soffor.

Twitter är bra mycket mer än antalet konton.

Foto: Bildarkiv, Kreafon

Häromdagen sammanfattade vi Sveriges Annonsörers rekommendationer för företag som arbetar med bloggar.

En sak som jag (Lena) ställer mig lite fundersam till är att Sveriges Annonsörer själva kallar dessa rekommendationer (pdf) ”etiska rekommendationer”.

De tio stegen är tips på hur man som företag får publicitet i bloggar. Tips om att man ska läsa och välja rätt bloggar, skicka intressant innehåll och ordna pressträffar för bloggare på kvällstid. Jag tycker inte det handlar om etik.

I hela dokumentet lyckas jag bara hitta en sak av ”etisk karaktär” – nämligen den som handlar om att det inte är okej att betala för ett inlägg (även om det egentligen är en fråga om juridik och marknadsföringslagen). Denna ”etiska rekommendation” förekommer i några varianter:

• ”Ett företag bör förhålla sig till bloggare som mot övriga medier, det vill säga med respekt för den fria åsikten.”
• ”Det får aldrig uppstå någon form av uppdragsförhållande mellan bloggare och företag där du betalar för redaktionellt innehåll. Det klassas som dold marknadsföring och är således olagligt.”
• ”Tänk på att du aldrig kan eller får styra vad de skriver eller betala för ett inlägg (då ska det annonsmärkas) eller kräva att de skriver på ett visst sätt.”

I övrigt saknas etiska diskussioner. Inget fel i det, men då bör man inte heller kalla dokumentet för ”etiska rekommendationer”. ”Tio tips för mer publicitet” hade varit mer passande. Jag saknar resonemang och rekommendationer kring exempelvis:

• Vad gäller om företag skickar produkter eller erbjuder gratis tjänster till en bloggare? (i rekommendationerna står det enbart om ”betalning” och ”uppdragsförhållande”, ingenting om produkter och tjänster)
• Borde företagen informera bloggarna lagar och regler kring otillåten smygreklam och skattemässiga lagar, eller är det upp till varje enskild privatperson/bloggare att känna till vad som gäller?
• Är det lämpligt att företag skickar produkter till/kontaktar minderåriga bloggare?
• Är det ok att kontakta bloggare vars läsare är minderåriga?
• Vems ansvar är den här typen av ”info” – företags eller bloggares?

”Nu vill Sveriges Annonsörer sätta stopp för smygreklamen” skriver SvD.

Men nej, jag tror faktiskt inte att Sveriges Annonsörers rekommendationer kommer att ha en sådan effekt, eftersom de är svåra att tillämpa. Var det ens avsikten? Varför formulerar man då tio uppmanande tips att kontakta bloggare?

Foto: Bildarkiv, Kreafon