Den nya logotypen för Sveriges EU-ordförandeskap väckte intressant nog många tankar och kommentarer. Någon beskrev den som en blandning av Stockholm Open och Pepsi medan andra tycker att den är lik Sony Ericsson eller Stålmannens S.

Mitt i gårdagens zappade kom jag att tänka på att det även finns vissa likheter med logotypen för Viasat sport. Det är säkert helt omedvetet och det spelar förmodligen ingen roll, logotyperna kommer ju att synas i helt olika sammanhang så risken för sammanblandning är minimal.

Men hur kommer det sig att sådana här likheter uppstår, helt oavsiktligt?

Egentligen är det nog inte så konstigt. Vi människor tycker om sådant vi känner igen och kan relatera till. Vi känner oss mer trygga i vissa färgval, av ren vana (den blå färgen är en klar favorit i hela Västvärlden skulle jag tippa). Vi tycker om vissa former, för att vi lärt oss det. Det vi inte känner igen kan uppfattas främmande, konstigt och otryggt.

När man arbetar som formgivare tar man hänsyn till detta, medvetet eller omedvetet, och beställaren gör sedan sitt val utifrån sina referensramar.

Ofta blir det både färger och former som, på något vis, påminner om något som redan finns. Ibland märks fenomenet väldigt tydligt, exempelvis i att ”alla” företag inom en och samma bransch har väldigt lika färger och former i sina logotyper. Kanske vill man, medvetet eller omedvetet, inte sticka ut för mycket av rädsla för att uppfattas som ”konstig” av de potentiella kunderna.

Lite som när man tycker sig känna igen eller rent av hör ”lånade delar” i Melodifestivalens låtar. Samma fenomen, men översatt till toner, ackordföljder och rytm :)

Läs mer om nya EU-logotypen: SvD, Aftonbladet, diverse bloggar, intressant.se
Foto: skärmdump www.se2009.eu och www.viasatsport.se.