Är dialogen överskattad?
måndag, 22 juni, 2009- Varför kommenterar du (inte)?
- Glad lucia och fler kommentarer
- Hur får man fler läsare i bloggen?
- Fem sätt att läsa bloggen
- Dialog mellan företag och bloggare
Nyligen läste jag om en undersökning kring nyhetsmedier och dialog med läsarna*. Undersökningen visade på att en mycket stor andel av tidningarna och dess redaktörer tyckte att det var väldigt viktigt med dialog, dvs möjlighet för läsarna att kommentera det redaktionella innehållet.
Det intressanta med undersökningen var att läsarna inte alls i lika stor utsträckning tyckte att kommentarsmöjlighet var viktig. Väldigt få av de tillfrågade använde sig av möjligheten att kommentera.
I dessa tider av stor vurm för sociala medier, kan det vara så att vi i vissa fall överskattar dialogen? Folk kanske inte alls vill ha dialog med nyhetsmedier och företag?
Nu tror jag inte att så är fallet, även om det är en intressant tanke. Ta Kreafonbloggen som exempel. I takt med att läsarskaran växer stadigt (jätteroligt, tack till alla ni som läser!) så har faktiskt antalet kommentarer minskat. Vad beror det på? Jag vet inte (gör ni?).
Uppenbarligen är det ju inget direkt fel på innehållet, eftersom många läsare återkommer och nya läsare tillkommer. Kan det vara så att man inte ser någon anledning att kommentera? Är bloggens läsare ovana vid att skriva kommentarer? Eller är man helt enkelt inte så pigg på dialog, men vill gärna ta del av innehållet? Gott så, för all del.
För min del tror jag fortfarande på dialogmöjlighet. Med betoning på möjlighet. Jag tror att de flesta läsare, oavsett det gäller nyhetsmedier eller bloggar, faktiskt vill ha möjlighet att kunna kommentera. I den möjligheten bor respekt för avsändaren. Vetskapen om att man får lov att säga sin mening bidrar dessutom till att man känner sig betydelsefull som läsare. Sen att vi som läsare kanske inte utnyttjar den möjligheten särskilt ofta, det är en annan sak.
Men, vad är det egentligen som får oss att skriva kommentarer och inte? Alla ni hundratals, kanske tusentals, som kommer att läsa den här bloggposten – vad tror ni? Kom igen nu, öppet mål för kommentarer nu! :) (och dessutom kan ni kommentera helt anonymt om ni vill)
Läs mer: På tal om dialog, här är en mycket underhållande dialog mellan kund och Ikea. Illustration: Bildarkiv, Kreafon reklambyrå.
*Dessvärre har jag till mitt stora förtret glömt var jag läste denna undersökning, så om någon vet vilken undersökning jag syftar på, berätta gärna.
måndag, 22 juni, 2009 at 12:11 e m
Jag tror att det kan vara så att man inte vill att hela världen ska läsa ens åsikter och att kommentera anonymt känns fegt och därför avstår man helt och hållet istället.
Någon fler som tänker som mig?
måndag, 22 juni, 2009 at 3:15 e m
Ja, så kanske det kan vara… Vad säger ni andra?
måndag, 22 juni, 2009 at 4:06 e m
Hej,
Jag tycker att det är bra med möjlighet att kommentera för då får jag som läsare själv välja om jag vill eller inte. Att så få ändå gör det tror jag beror mer på att kommentarsfunktionen är rätt så ny fortfarande. Många är ovana vid att skriva något som syns på nätet och att man är nöjd med att läsa. Sedan kan man tänka vidare på det man läst eller bara släppa det. Själv kommenterar jag aldrig anonymt.
Kreafonbloggen är kanonbra! :-)
Maria på MIKU
måndag, 22 juni, 2009 at 4:35 e m
Att vara konstruktivt delaktig i en dialog ställer krav på alla som är involverade i processen. När vi flyttar denna kommuniktion till en ny och för de flesta okänd plattform ”skrämmer” vi bort en hel del personer.
Vi står i dag med en ny teknik som ger oss helt nya möjligheter att ge och ta emot information. Låt de som känner sig mogna att delta göra det. Men risken finns att förväntningarna är felaktiga och förstora.
Med en nyanserad och insiktsfull dialog kommer vi sakta men säkert fram och ökar intetresset att vara med i denna utveckling
måndag, 22 juni, 2009 at 6:55 e m
Jag brukar vara nöjd med att bara läsa, har inte behov av att säga vad jag tycker så ofta, men bra att det går. Tycker oxå att det är bra att kunna vara anonym om man vill. Tack för bra blogg
tisdag, 23 juni, 2009 at 6:11 e m
Jag tycker förresten inte att det alltid behöver vara ”fegt” att kommentera anonymt, ibland kan det ju vara så att man inte vill skylta med sitt namn helt enkelt, av ett eller annat skäl.
Maria, ja, jag tror också att många är nöjda med att ”bara” läsa. Kanske humma lite för sig själv, men steget till att kommentera kan nog vara långt. Särskilt om man är invand i de traditionella medierna.
Stephan, jag har samma förhoppningar som du – att fler kommer att bli delaktiga framöver!
KJ, att läsa kan ju vara gott nog många gånger, helt klart :)
tisdag, 23 juni, 2009 at 7:21 e m
[...] till temat dialog. Vissa företag och organisationer eftersträvar och måste aktivt arbeta för att skapa dialog. I [...]
söndag, 13 december, 2009 at 12:44 e m
[...] Handlar det om rss-läsare och maniskt skumläsande som Ulrika skriver eller beror det på något annat? Kanske tycker ni läsare helt enkelt att innehållet här, av någon anledning, inte är värt [...]
onsdag, 27 oktober, 2010 at 7:50 f m
Har gjort resan under en längre tid att gå från en ilsken och inte alltid så konstruktiv anonym ”kommenterare”, som i och för sig fick igång rätt anständiga diskussioner – till att idag alltid kommentera med namn, försöka förstå snarare än övertyga och bidra med min kunskap. Det har gett mig mer kunskap, bättre nätrelationer och ett större och fungerande nätverk.
För egen del har jag bestämt mig för att det är MIN skyldighet att ge tillbaka till den bloggare och det inlägg som ökar min kunskap, må det vara åsikter eller information jag håller med om eller t.o.m. direkt ifrågasätter. Jag kommenterar verkligen inte allt som kommer i min väg, men där jag känner att jag kan bidra och öka värdet på informationen, genom att ta del i dialogen, då väljer jag att haka på.
Jag tycker att det handlar om ett gemensamt ansvar för sociala medier och utveckling av både teknikerna, människorna och våra relationer på nätet. Den dag vi helt väljer bort att inte kommentera, kanske väljer att flytta dialogen till t.ex. Twitter (som givetvis är ett komplement och utvidgning av dialogen) då plockar vi också bort alla de fantastiska möjligheterna som en djupare diskussion och dialog ger, då minskar vi också värdet av det ”sociala” ?
Vem ska skriva om alla bara läser och vill konsumera?
Till viss del tror jag beteendet beror på informationens hastighet, vi producerar idag lika mycket information på ett par dagar, som hela mänskligheten gjort fram till 2003. Och då finns ju ett visst fog för rädslan ”jag kan ju missa något”. Risken vi tar är att vi bara suktar efter kunskap (information), men genom dialogen minskar eller försvinner, då har vi kraftigt minskat möjligheterna till det vi kanske behöver allra mest, FÖRSTÅELSE – kan det vara så ?
onsdag, 27 oktober, 2010 at 8:16 f m
Ibland, och i olika sammanhang, verkar det som att vi glömmer av att det faktiskt är VI människor som gör de sociala medierna till vad de är och blir. Det är inte ”sociala mediers” eller ”telefoners” fel att människor kan bli kränkta, bestulna eller vad det nu kan handla om. Inte heller är det bostäders fel att vi ibland råkar ut för inbrott.
Allt handlar ju om hur vi människor väljer att använda dessa nya kanaler – och visst kan de, som nästan allt annat, missbrukas.
Så, jag håller med dig mKanala, i det du skriver. Det handlar om ett gemensamt ansvar. Sociala medier blir vad vi väljer att göra dem till. Personligen försöker jag bli ännu bättre på att tala om och sprida när jag tycker att något är bra. Tyvärr är det lätt hänt att man glömmer det, men det behövs verkligen en motvikt till negativa kommentarer och ”gnäll”, tycker jag.
onsdag, 27 oktober, 2010 at 8:40 f m
Jag håller oxå med @mKanala :). Vi återupptog ju den här dialogen på Twitter nu på morgonen. Twitter är fantastiskt vad gäller både ytlig och djup dialog, tycker jag.
När jag läser bloggar eller företagssajter så gör jag det via RSS-läsare. Jag kan snabbt läsa och lära, jag kan snabbt flytta inlägg till ”ReadItlater”, jag kan bokmärka för framtida behov och jag kan självklart öppna länken i webbläsaren och kommentera. Vilket jag gör – men inte lika ofta idag som tidigare. Följer ungefär samma princip som dig @mKanala.
Det är ett arbetssätt som funkar utmärkt för mig! Jag tror att vi är fler och fler som gör så, eftersom det finns så otroligt mycket intressant att läsa, så många intressanta och trevliga människor att följa och lära känna lite mer.
Jag slängde ut en tweet i morse om det här eftersom jag faktiskt har lite dåligt samvete över att jag inte kommenterar lika flitigt längre.
Jag har gjort flera inlägg om det i min blogg tidigare, men där mest fått svar som ”det gör inget, vi är glada att du är där och läser bara”. Mycket av bloggarna jag läser skrivs av privatpersoner där de berättar om sina livsval, så där kan jag förstå den reaktionen.
När det däremot gäller Facebook och Twitter är jag duktigare på att svara, kommentera och ”gilla”. Samma sak med företagssajter, där jag tycker att jag kan bidra i dialogen.
Ser fram emot många intressanta kommentarer!
onsdag, 27 oktober, 2010 at 9:22 f m
@VimleAnna Är den inte redan igång? :) http://bit.ly/bRM0kx
onsdag, 27 oktober, 2010 at 9:42 f m
Häng gärna på den här diskussionen! http://bit.ly/ciCcX9
onsdag, 27 oktober, 2010 at 7:45 e m
@annarosv ännu senare svar..hahah,. dialog pågår här http://bit.ly/ciCcX9
torsdag, 28 oktober, 2010 at 12:46 f m
Tycker idag, när jag vant mig vid att kunna kommentera, att det är jätteirriterande när möjligheten inte finns. Kanske en hygienfaktor där vi befinner oss nu – att vi ska kunna kommentera. Sen avstår man å andra sidan ibland, eller egentligen allt som oftast, fast man har lust att säga något – kanske bara därför att man lägger märke till att tonläget etc i just det aktuella kommentarsflödet inte är så trevligt och konstruktivt som man skulle önska. För många hat- och gnällpellar på rad gör det lätt att tappa sugen. (”Man” ovan står mestadels för ”jag” som ni förstått – och jo, det ligger nära till hands att man gömmer sig bakom ett ”man” och nåt påhittat användarnamn. Som redan har sagts här i kommentarsflödet – till det finns det nog alla möjliga och fullgoda skäl.)
Inte alla har en blogg eller ens ett facebook-konto att uttrycka sig med. Kommentarsfälten och kommentarsmöjligheterna öppnar och erbjuder en ytterligare väg, som i varje fall ger en känsla av yttrandefrihet och demokrati. Även om bara en känsla så är den inte att förakta. Jag tror vi ska vara jätteglada åt kommentarsfälten, vare sig resultatet blir, eller inte blir, en egentlig och lyckosam dialog,
fredag, 18 februari, 2011 at 3:08 e m
[...] har varit inne på området kommentarer tidigare och egentligen är jag ju inte rätt person att svara. Men det är ni. Vad tror du? [...]