Jag läste en välskriven och intressant krönika och ville kommentera, men kommentaren blev för lång så den får ta plats här i Kreafonbloggen istället.

Krönikan/blogginlägget handlar om sociala medier och att kunderna inte kan bygga webbinnehåll. Vidare berättar den att VD:ar inte har tid att blogga, att twitter är hypat och så vidare:

”När företag leker sociala medier riskerar de att bli lika pinsamma som den medelålders tonårspappan som köper nya gympadojor, sätter kepsen bakochfram och börjar åka bräda till jobbet.”

Det stämmer att undersökningar visar att majoriteten av användarna fortfarande nöjer sig med att kommentera, recensera och sätta betyg, om ens det. Men vänta lite.

1. Kunder/användare kan visst bygga webb - om engagemang och motivation finns. Kanske inte så som företagen vill, men visst skapar användare innehåll. Se bara på Facebookgruppen Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen som på kort tid fått över 100.000 medlemmar. H&Ms Facebookgrupp har fler än en miljon fans som bygger varumärket på ett mycket positivt sätt. Cafékartan.se är ett annat lyckat exempel där användarna bygger innehållet.
2. Det stämmer inte att ”all kommunikation sker på mottagarnas villkor” är en ”urgammal sanning”. Den klassiska kommunikationsmodellen, av Shannon & Weaver på 1940-talet, struntade faktiskt fullständigt i mottagarna.
3. En bloggare måste inte alls vara ”slagfärdig, kunnig och våga gå emot strömmen för att bli ansedd”. En blogg behöver inte vara provokativ för att bli läst. Det räcker gott att ha ett intressant innehåll. Kreafonbloggen är inte särskilt provokativ, men relativt välbesökt.
4. Att det skulle saknas tid för en VD att blogga är inte sant. Krönikören själv är ju ett levande exempel (såvida man inte ser skillnad på ”krönika” och ”blogginlägg” förstås). Precis som med allt annat handlar det om prioritering och att ta sig tid till det man anser vara viktigt och givande för företaget. Varför skulle det inte finnas tid för en VD att bygga kundrelationer och stärka företagets varumärke? Jag själv är ett exempel på ”bloggande VD” och det finns många andra personer på VD-position, även i större företag**, som skriver uppskattade bloggar – och som anser det vara väl investerad tid.
5. Formuleringen ”leka sociala medier” är fånig. ”Leker man marknadsföring” också? Sociala medier handlar inte alls om lek och trams. Blir det pinsamt handlar det om pinsam okunskap hos företaget, eller kanske om otur, fel inställning eller olyckliga omständigheter – men definitivt inte om medievalet. Gör man det rätt finns det mycket att tjäna. Rosa bandet samlade in en halv miljon tack vare en applikation på Facebook. Inte så tramsigt.
6. Visst är det lätt att raljera över fenomenet företag, marknadsföring och sociala medier. Det fanns de som rynkade på näsan åt internet för tio år sedan (Kanske är det rent av samma personer?). Idag är det dock inte lika många som påstår att internet skulle vara en övergående fluga.
7. För övrigt är det inte särskilt trovärdigt när ett företag tipsar om hur man får vällästa bloggar, hur man använder twitter för bättre sökmotorranking eller hur man optimerar sin Facebook-närvaro, när företagets VD samtidigt pratar ner dessa nya medier och anser dem vara hypade, fördummande och sakna trovärdighet:

   ”Twitter, hypat just nu, är en pladdrig och fragmentarisk tjänst för nödiga ungdomar som har behov av att ständigt meddela omvärlden vad de gör just nu. Digitaliserad tonårsnarcissism utan djup. På maximala 140 tecken lyckas flertalet twittrare inte säga särskilt mycket mer än öööhh. En VD som twittrar är bara fånig.” **

   För inte vill man väl att de egna kunderna och läsarna ska riskerar att bli fåniga och lika pinsamma som medelålders tonårspappor med kepsen bakochfram?

*Exempel på vd-bloggar: Thomas Brühl, VD, Visit Sweden, Johan Trouvé, VD, Västsvenska Handelskammaren, Therese Lundstedt, VD, Unga Aktiesparare och Anna Serner, VD, Tidningsutgivarna.
**Stopp och belägg. Läs på. Påståendet är taget ur luften alternativt från egna fördomar. Det är faktiskt inte alls kissnödiga ungdomar som twittrar, så det så. Och inte kan man väl döma ut alla? Exempelvis Krisinformation på Twitter är samhällsnyttigt, inte fånigt.

Rekommenderad läsning: Kreafons bok om sociala medier
Foto: Skärmdump, Cafékartan.se
Pingat på intressant.se