För ett tag sedan skrev jag (Lena) bloggposten Företag och organisationer – stötta era kommunikatörer. Kortfattat handlar det om att informatörer och kommunikatörer i många fall får mer att göra i och med sociala medier. Det kan även inträffa händelser då informatören/kommunikatören är frontfigur, men då det är läge för andra inom organisationen att backa upp.

Sociala medier förändrar mycket, inte bara informatörers/kommunikatörers arbetsuppgifter, utan även mycket annat. Fredrik Andersson, informationsvetare och kommunikatör, är i sin kommentar inne på något intressant:

”… se över vilka som ÄR kommunikatörer när det kommer till sociala medier. Alltför många informatörer är inte kommunikatörer (och kanske inte ska vara det).”

Så sant. Man kan (och kanske i vissa fall bör) skilja på ”informatör” och ”kommunikatör”. Naturligtvis är det viktigt att de som kommunicerar i sociala medier behärskar den typen av kommunikation. Alla utbildade informatörer behöver, som Fredrik är inne på, inte per automatik vara lämpade.

Sedan skriver Fredrik:

”Det ligger även i de sociala nätverkens idé att det är de som kan området, äger informationen osv som bör vara aktiva. Låt informatörer/kommunikatörer vägleda och styra mer än att de själva ser sociala medier som ytterligare en publiceringskanal.”

Det här är ytterligare en stor förändring som kommer med de sociala medier. Förut hade företag och organisationer enbart utvalda talesmän, presskontakter och informatörer som kommunicerade med media och allmänhet, utifrån en förutbestämd agenda. Idag är alla medarbetare (och även andra) potentiella kommunikatörer, ambassadörer och informationsspridare. Vem som helst kan kommunicera ut vad som helst i en blogg, på Facebook eller Twitter. Ordet är fritt. Hur i hela friden förhåller man sig som företag och organisation till det här?

Dra nytta av det!

Ofta när jag kommer in på detta område på mina föreläsningar är reaktionen ganska negativ. Man ser risker och tycker det är jobbigt att inte själv kunna styra kommunikationen genom utvalda talesmän på samma sätt som tidigare.

Men det medför många positiva saker också. Precis som Fredrik menar kan det vara en fördel att kommunikationen inte ”filtreras” genom en informatör/kommunikatör, utan istället kommer direkt från kunskapskällan. Det kan bli mer förtroendeingivande och intressant.

Både företag och organisationer kan nog ha mycket att vinna på att låta ”icke-informatörer/kommunikatörer” kommunicera. Varför inte låta handläggaren eller syokonsulenten ha en egen blogg till exempel?

Värt att ha i åtanke då är att det kanske krävs viss stöttning och vägledning med tanke på att personerna inte är utbildade inom media och kommunikation. Här kan informationsavdelningen vara till stor hjälp, tror jag.

Foto: Bildarkiv, Kreafon