Johanna Löfvenius är socionom och arbetar som projektledare på Utvecklingsenheten vid Socialförvaltningen i Stockholm stad. Senaste vi träffade henne var på Socionomdagarna där hon föreläste om Socialtjänsten online. Vi blev nyfikna och ställde några fler frågor.

Hur utbrett är sociala medier inom socialtjänsten?
Generellt så skulle jag inte säga att det är så utbrett om man till exempel jämför med hur många företag som finns i sociala medier. Inom vissa delar av socialtjänstens öppna verksamheter som exempelvis ungdomsmottagningar eller fältassistenter så är det dock ganska vanligt att ha en sida på Facebook.

Vilka är de vanligaste problemen som folk stöter på?
Många som har använt Facebook under en längre tid började med att lägga upp en professionell profil istället för en sida, vilket ofta bryter mot Facebooks användarregler. Det finns således exempel på profiler som Facebook har stängt ner mot bakgrund av detta samtidigt som det är svårt fråga för dem som har många kontakter kopplade till sin profil att börja om från noll med en ny sida. Användandet av en profil istället för en sida har också inneburit en del fördelar som möjlighet till direktkommunikation via chatt med mera och möjlighet att hålla sig uppdaterad via ”news feeden”.

Samtidigt finns det problem med att kommunicera via Facebook då forumet inte uppfyller de krav som finns på datasäkerhet när det gäller att kommunicera sekretessbelagd information. Det har också förts en hel del diskussioner kring hur all den information som blir tillgänglig via ”news feeden” ska hanteras när den blir tillgänglig för socialtjänstpersonal.

Finns det några officiella styrdokument och råd?
I dagsläget finns endast Stockholms stads kommunikationsavdelnings generella handledning för sociala medier. Vi arbetar dock på att utveckla en mer specifik policy för olika yrkesgrupper som bedriver socialt arbete kring hur internet som ett arbetsverktyg ska hanteras.

Vilka risker ser du med sociala medier för socialtjänsten och dess klienter?
Det kan naturligtvis innebära en risk för den enskilde medborgaren om sekretessbelagd information kommuniceras via forum som inte är säkra, så detta bör till varje pris undvikas. Vidare kan jag se en del problem med att finnas och lägga ut information i forum där all information ägs av ett stort amerikanskt företag som det är svårt att kommunicera med. Vi har idag ingen aning om hur de i framtiden kommer att hantera den information som vi lägger ut.

Det finns också exempel på verksamheter som har fått sina profiler på Facebook kopierade av användare som inte har något med socialtjänsten att göra. De har med väldigt enkla medel kunnat skapa en exakt kopia av den befintliga profilen och snabbt spridit information i socialtjänstens/verksamhetens namn.

Har du några bra exempel på när socialtjänsten använt sociala medier?
Jag skulle säga att både ungdomsmottagningarna och fältassistenterna har skapat en mycket bättre tillgänglighet till socialtjänsten genom användandet av Facebook. När Playahead var stort i Stockholm för några år sen inleddes ett bra samarbete med Playahead där verksamheter som fältarna och Nätvandrarna på Fryshuset fick en speciell logga som motsvarade deras verksamhet efter att Playahead ringt och kollat att personen som bad om en logga verkligen var den som den utgav sig för att vara. Vi undersöker just nu möjligheten att inleda motsvarande samarbeten med andra nätverkssajter.

Vet du något om hur man gör i andra länder? Finns det några utmärkande exempel?
I förra veckan så åkte jag tillsammans med representanter från polisen och landstinget i Stockholm på ett mycket inspirerande studiebesök till Helsingfors där vi tittade på hur de bedriver ett gränsöverskridande och multi-professionellt (med motsvarande landsting, kommun och polis) arbete på olika finska och internationella nätverkssajter med ungdomar genom projektet Netari.

Foto: Jens Malmström