Kanske lite utanför Kreafonbloggens område, men jag (Lena) vill ändå göra en kommentar till en av alla intressanta saker som presenterades i rapporten Svenskarna och Internet 2011 idag - det faktum att hälften av Sveriges 3-åringar använder internet. Bra eller dåligt? Både och, och ingetdera, skulle jag tro. Jag är mest förvånad över att det redan är såpass många.

”Men måste det gå så fort?” frågade någon mig.

Njae… men vem bestämmer det? Jag tror inte att det är föräldrar som panikartat påskyndar sina barn ut på nätet. Det bara blir så. För att datorer, internet, smarta telefoner och roliga plattor är en del av vardagen i många familjer. Och uppenbarligen är det lika naturligt för många 3-åring att klicka sig fram till ett YouTube-klipp som att bygga med lego. Eller för en 2-åring att lägga pussel på en ipad:

Bra/dåligt, risker/möjligheter? Ja. Men en sak är säker: En person som är uppvuxen med touchscreen ”från födseln” (det kan man vara om man är 3 år idag) tänker på ett helt annat sätt än oss andra: Oklickbara skärmar (datorer och TV) är ganska trist. Vad ska man med tangentbord och mus till? Och varför i hela friden går det inte att klicka och komma vidare i en trycksak?

Att se en 3-åring på ett helt naturligt sätt hantera en iphone eller en ipad är att se in i framtiden. En treåring av idag kan titta på youtube-klipp på all världens språk, sjunga med på engelska, spanska, japanska… och ”läsa”/förstå knappar som ”spela”, ”play” och olika symboler.

Jag har förmånen att se in i framtiden varje dag, och på något konstigt sätt har den redan blivit ”vardag”*.

*Därmed inte sagt att jag som förälder oroar mig mindre över risker, olämpligt innehåll och så vidare. För visst finns det risker, precis som med allt annat. Men jag tror inte att vi föräldrar kan hindra utvecklingen. Däremot kan vi filtrera innehåll, sitta jämte, visa, vägleda och så vidare. Foto: Kreafon