Det här med statistik är intressant. Kanske. Och ibland. Jag (Lena) har följt siffrorna sedan 2009 då jag skrev min första bok om sociala medier.

Sociala medier som Facebook och Twitter har inga egna tjänster där de lämnar ut uppgifter om antalet användare. Däremot finns det andra tjänster som gör det, till exempel Checkfacebook.com, Socialbakers och svenska tjänster. Siffrorna är relativt entydiga – i Sverige finns ca 4,5 miljoner användarkonton.

Med Twitter har det varit svårare att få fram statistik, även om det figurerat en hel del siffror under de senaste tre åren. Allt från ca 100.000 svenska användare (2009) till att man skulle kunna nå ut till mer än en halv miljon svenskar via Twitter (2010). Samtidigt genomförde Intellecta en stor undersökning, Twitter Census (pdf) och kom fram till att antalet svenska twittrare var runt 91.000, varav ca 36.000 aktiva (2010).

Jag kan tycka att det är lite oroväckande att det är så stora skillnader i de statistiska uppgifter som figurerar. Naturligtvis är det bra att det finns omvärldsbevakningsföretag och andra som gör dessa typer av undersökningar, men samtidigt förstår jag inte riktigt varför tjänsterna själva (Facebook och Twitter) kan tillhandahålla direkta uppgifter.

Nu har göteborgsföretaget Aitellu, specialist på omvärldsbevakning, gjort en ny undersökning som säger att det finns ca 147.000 svenska twitterkonton (sista veckan i november 2011) och via Ajour meddelar man nu att antalet aktiva svenskar på Twitter är fastställt till 87.000 (i jämförelse med Intellectas undersökning innebär det alltså en ökning med ca 50.000 aktiva twittrare).

Ajours Emanuel Karsten tycker att Aitellus undersökning är viktig för att den visar hur litet Twitter är i jämförelse med Facebook i Sverige.

Själv förstår jag (Lena) inte riktigt vitsen med att överhuvudtaget jämföra Twitter och Facebook. För mig är det som att jämföra äpplen och päron. För vem, och varför, har det egentligen någon betydelse att Twitter är mindre än Facebook? Dessutom tycker jag inte alls att det är konstigt att Facebook är så mycket större. Facebook är i huvudsak privat- och fritidsinriktat, medan Twitter ofta, men inte alltid, används relaterat till yrkeslivet.

Ibland riktas negativ kritik mot Twitter. Somliga anser att det på Twitter finns en ny ”medieelit”, eftersom mediemänniskor är överrepresenterade bland användarna. Jag instämmer inte. Twitter är inte alls bara för journalister och andra inom mediebranschen – och, inte att förglömma, det är öppet för vem som helst att följa och delta i dialogen. Twitter är, till skillnad från Facebook, öppen kommunikation.

Det finns många exempel på vilken nytta Twitter kan ha för till exempel entreprenörer och yrkesverksamma även utanför mediebranschen:

• Under hashtaggen #entreprenörskap kommunicerar enteprenörer inom olika branscher
• Varje vecka pågår det diskussioner om HR
• Den som söker jobb kan hålla koll på #nyttjobb
• Och för oss göteborgare finns en alldeles egen hashtag, #gbgftw, där pratas om allt från restauranger och shopping till stadsplanering och kollektivtrafik.

Twitter handlar om nätverkande och kommunikation människor emellan (och visst kan företag och organisationer vara med i dialogen). Och, precis som allt annat nätverkande och kontaktskapande blir det vad man gör det till.

För egen del spelar det ingen roll att det finns 4,5 miljoner användare på Facebook (så många hinner jag ändå inte prata med). Jag har bra mycket mer nytta av Twitter. Och säkerligen har det att göra med att jag är en mer aktiv twittrare än facebookare.

Mitt tips: Använd de sociala medier som du gillar bäst och som bäst passar dina syften. Ett community med bara ett par hundra användare kan ibland vara mer givande än Facebook, beroende på vad man vill ha ut av det.