Jag (Lena) uppskattar ”nya” och tydligare regler kring reklam i sociala medier. Som konsument vill man naturligtvis inte bli spammad och lurad. Men det som kan tyckas självklart och enkelt är faktiskt inte så lätt. För vad är reklam?

Är det självklart att reklam på ett tydligt sätt skiljs ut från redaktionellt innehåll som det ser ut idag? Javisst, tycker en del. Visst märks det när det är dags för reklampaus på teven och man ser tydligt vad som är annonser på till exempel gp.se. Ja, kanske det.

Men månadsmagasinets inspirationssidor där redaktionerna tipsar om bra att ha produkter som designade vattenkannor, snygga vårskor och praktiska utemöbler – vad är det?

Redaktionellt innehåll så klart, skulle många svara. Jag tycker att det är i gränslandet. Dessa inspirationssidor är inte annonser. Men att produkterna hamnat där är ofta resultatet av ett skickligt direkt eller indirekt PR-arbete. Inte sällan skickas det produkter till redaktionerna i hopp om att få ta plats i tidningen. Marknadsföring, skulle jag vilja säga. Men denna typ av ”reklam” behöver man inte skilja ut från det redaktionella innehållet. För det anses inte vara reklam.

”Om en person får ersättning för att prata gott om en produkt måste personen visa att det är reklam”, skriver konsumentombudsmännen. Det kan till exempel betyda att en bloggare måste markera en omskriven produkt som reklam (om bloggaren fått produkten av ett företag och om en produkt räknas som ersättning).

I en blogg betraktas alltså den omskrivna produkten som reklam. Men inte på en tidningssida. Rimligt? Jag vet inte.

Många diskussioner och resonemang som rör sociala medier blir lätt lite absurda också, i strävan efter att orientera sig i allt som rör våra nya sätt att kommunicera. Konsumentombudsmännen skriver i sitt dokument, fritt översatt:

”Om man som företagsrepresentant använder sin privata profil för att marknadsföra sitt företag måste det tydligt framgå att meddelandena kommer från ett företag”, enligt konsumentombudsmännen.

Jag är helt med på vad som menas och jag förstår syftet. Men tänk om det fanns regler för hur jag, Kreafon-Lena, får prata i telefon?

Då skulle jag behöva inleda varje jobbsamtal med: ”Hej jag heter Lena Carlsson och jag är en ständig representant för mitt företag Kreafon. Allt jag säger kan innehålla spår av reklam för denna briljanta kommunikationsbyrå” :)