Jag (Lena) har arbetat med informations- och kommunikationsrelaterade uppdrag åt kommunala och statliga verksamheter i mer än femton år. Under femton år har jag läst väldigt många förfrågningsunderlag, eller upphandlingar, om man så vill.

Det finns väldigt många kurser och utbildningar som ska lära anbudsgivare att skriva bättre anbud. (Intressant att det uppstått en sådan ”business” kring upphandlingar. Många konsulter och företag tjänar stora pengar på information som egentligen borde vara/är gratis, och skor sig på en verksamhet som finns till för att spara pengar… Lite lustigt fenomen ändå.)

Men, finns det någon kurs i hur man, som upphandlare, skriver ett lämpligt förfrågningsunderlag? Jag tar för givet att myndigheters upphandlare har koll på LOU, men jag menar allt det andra. Det branschspecifika.

Konsulter, inom till exempel kommunikation, anlitas ofta för att man behöver deras kompetens. Man vill köpa in expertis, eftersom man inte till fullo behärskar området själv. Det är här det blir svårt. Man behöver upphandla en tjänst, men saknar ofta tillräckligt med kunskap själv för att veta exakt vad man behöver.

Då blir frågan, något förenklad: ”Vi vet inte vad vi vill ha, vad kostar det?”
Som man frågar får man svar: ”Kanske 22 345 kronor men det beror på.”

Sedan blir det ännu svårare: Personer som inte själva behärskar området (då hade de inte behövt upphandla tjänsten) ska bedöma kompetensen hos experterna. Jag förstår inte riktigt hur det går till. Eller hur det skulle kunna bli bra.

Idag diskuterades upphandlingar i Almedalen. Man har kommit fram till att ”Sveriges största marknad behöver reformeras” bland annat på grund av att:

• Konkurrensen påverkas negativt genom långa handläggningstider i domstolar, riggade förfrågningsunderlag och för få anbudsgivare.
• Kontrollen av genomförda upphandlingar brister p.g.a. låg förståelse och knappa resurser.
• Bristande politisk vilja leder till missriktade statliga initiativ, dålig lokal styrning och ineffektiv förvaltning

Det sägs också att offentlig sektor ytterst sällan följer upp och kvalitetssäkrar det man beställt och betalat för. Kanske beror även det på att det saknas kunskap internt? En sak är säker – utan uppföljning kan upphandlingsförfarandet aldrig bli bättre, och det förlorar alla inblandade på.

Det här är viktiga frågor som borde diskuteras oftare, mer öppet och av fler aktörer från ”båda håll”. Sverige må vara bra i många avseenden jämfört med andra länder i Europa. Men faktum är att många förfrågningsunderlag och upphandlingsförfaranden ofta och på många vis är under all kritik.

Det är bra att det pratas, resoneras och diskuteras kring upphandling. Men det behövs action också! På femton år kan jag faktiskt inte se några större förbättringar, åtminstone inte inom mitt skrå.

(fortsättning följer)

Foto: Kreafon