Starkare varumärke och smart kommunikation i en digital värld


kommunikation i offentlig sektor

Medielogik, journalister, kommunikatörer – och skåpmat

torsdag, 12 april, 2018

kommunikatorer_i_kommunen

Massmediernas roll i det demokratiska samhället är att sprida information, granska makten, kommentera och analysera, och att bidra till det offentliga samtalet.

Jag tycker det är bra att media granskar och bidrar till en så objektiv bild som möjligt. Det är inte en helt lätt uppgift. Sedan finns det något som brukar kallas medielogik. Det handlar om medias tekniker för att omvandla händelser till nyheter, till exempel genom ”tillspetsning” (händelsen förses med en viss vinkel) och ”förenkling” (händelsen förenklas och flera perspektiv uteblir).

Häromveckan gjorde SVT ett slags granskning av antalet kommunikatörer i Göteborg med rubriken ”Göteborgarnas nota: Nästan en halv miljon – om dagen”.

Rubriken tycker jag är ett lysande exempel på ”tillspetsning”. Textinnehållet är exempel på ”förenkling”. Till exempel hänvisar man till ”forskning”, men utan att ge någon närmare källa (Jag hade gärna läst mer om den forskningen, både hur den har genomförts och om resultatet). Och det är uppenbart att man redan i förväg har bestämt sig för vad man vill föra fram.

Redan i ingressen blir det lite knasigt, tycker jag. ”Deras uppdrag är att informera och styra medborgarnas bild av Göteborgs stad. Och de är många.” Dramatiskt värre – men det stämmer inte att kommunikatörernas uppdrag är ”styra medborgarnas bild av Göteborg”.

På ett sätt är artikeln ett föredömligt gott exempel. Den har lyckats utomordentligt väl med sitt syfte. Att döma av kommentarerna har läsarna svalt betet (vinkeln) med hull och hår. Folk är upprörda, medielogiken funkar. Den ”nya” medielogiken fungerar också. Artikeln skapar upprördhet och därmed ökad räckvidd i form av spridning i sociala medier (till exempel denna bloggpost). Men bör public service verkligen ägna sig åt denna typ av journalistik?

Jag tycker det är bra att medierna granskar makten – förutsatt att det görs på ett sakligt vis. De senaste 15-20 åren har jag träffat och jobbat med väldigt många kommunikatörer, närmare bestämt några hundra. En hel del av dem är kommunikatörer i kommuner runt om i Sverige.

I en kommun är kommunikatörens uppdrag en viktig del av det övergripande demokratiska uppdrag som varje kommun har, så som jag ser det. Till exempel är det tack vare kommunikatörer som vi invånare kan få reda på hur vi kan ta del av kommunens service (sophämtning, barnomsorg, äldreomsorg, bygglov etc), när och hur vi kan göra våra röster hörda – och så vidare. Många kommunikatörer är dessutom en del av rekrytering för att säkerställa att skolorna har lärare, att det finns tillräckligt med socionomer och så vidare.

Kommuner (och dess kommunikatörer) arbetar med att serva, informera och göra oss invånare nöjda. Det ligger också i kommuners intresse att locka fler invånare, investeringar och skatteintäkter – vilket i sin tur leder till fördelar för befintliga invånare. Till exempel har det visat sig att invånare i turistorter har kortare avstånd till närmaste butik och ett större utbud av bibliotek, apotek och banker än invånare i andra orter. Mer om detta finns att läsa i rapporten Attraktiv kommun 2018.

Men, en kommunikatörs roll går inte ut på att ”styra medborgarnas bild”, ”skönmåla” eller att skapa en ”medvetet felaktigt positiv bild”. Jag skulle vilja kalla det där för myter. Likaså det här med att ”kommunikatörer äter upp skattebetalarnas pengar”.

Jag vet inte vilket som vore det perfekta antalet kommunikatörer i en kommun. Men jag vet att många företag, kommuner och andra offentliga verksamheter skulle behöva fler kommunikatörer. Det är inte alls konstigt, det är en naturlig utveckling. Samhället har utvecklats, liksom människors medievanor och förväntningar. Samhällsinformation är betydligt mer komplext idag jämfört med för 10-20 år sedan. Dagens kommuninvånare vill ha snabb och relevant information i en kanal som passar dem. För att uppfylla dagens krav och förväntningar krävs fler kommunikatörer.

Det är inte på något vis braskande att antalet kommunikatörer ökar och att antalet journalister minskar. Det är en självklar konsekvens av ovan nämnda utveckling tillsammans med människors ovilja att betala för journalistik, vilket i sin tur har lett till ett minskat behov av journalister. Trist, men sant.

Ändå har de senaste åren vimlat av artiklar med rubriker som ”Kommunen skönmålar”, ”Journalister blir färre – kommunikatörer fler” och ”När kommunen anställer egna reportrar”. Ser man kommunikatörer som ett slags hot?

SVT:s ”nyhet” om att Göteborg har flest kommunikatörer i Sverige är förresten skåpmat. Ekuriren konstaterade det redan för tre år sedan med den ”braskande” rubriken ”Färre journalister– fler kommunikatörer”.

Journalister och kommunikatörer har olika roller. Båda behövs. Och ett demokratiskt samhälle behöver medier och public service som sprider information, granskar makten, kommenterar och analyserar – på ett sakligt vis.

 

Det är fler än jag som har reagerat på SVT:s ”granskning”. Bland andra Anna Troberg, från fackförbundet DIK: ” Vi är inget propagandaministerium”, Anna Carnegård, kommunikatör i en kommun: ”Kommunikatörer gör större nytta än reportrar” och Per Mossberg och Hanna Brogren på Sveriges Kommunikatörer ”SVT ger en missvisande bild”.

Läs mer: Vad är public service? Läs mer här. Vad är massmediernas roll i det demokratiska samhället? Läs mer här eller här. Vad är medielogik? Läs mer här. Vad är en kommuns uppdrag? Läs mer här.

Foto: Bildarkiv, Kreafon

RELATERAT INNEHÅLL


Comments are closed.

Det är inte längre möjligt att lämna kommentarer på denna bloggpost.

Kontakta Kreafon!

Är du intresserad av konsultation eller utbildning, eller vill veta mer om Kreafons tjänster och böcker? Slå en signal på 031-708 99 25, eller använd formuläret nedan så kontaktar vi dig inom kort. Behöver du support för t.ex Instagram och Facebook ber vi dig att kontakta dessa företag direkt. Tyvärr har vi inte möjlighet att ge support i enskilda ärenden.