(Fortsättning från föregående bloggpost)

Mycket kan tyckas nytt med sociala medier. Och visst är det en hel del nya begrepp och tekniska finesser att sätta sig in i. Det finns mycket att lära för den som vill. Samtidigt är mycket vad det alltid har varit. Sociala medier är inte ett batteri av fulländade reklamkanaler som per automatik kommer att generera ära, berömmelse och rekordhöga försäljningssiffror.

Marknadsföring handlar, då som nu, om hårt och målinriktat arbete. Kanske är det lätt hänt att i de sociala mediernas tidevarv glömma bort gamla klassiker som säljargument och konkurrensfördelar. Kundnytta. För det verkar vara precis det som har hänt när de flesta företag nuförtiden basunerar ut ”Gilla oss på Facebook”, utan att på något vis förklara varför. Ge mig en anledning. Och en god sådan. Varför ska jag gilla er? (Till exempel för att få goda råd om…) På köpet får ni svar på frågan om vilket innehåll ni bör ha på facebooksidan. Rätt innehåll är det som håller det ni utlovar (det vill säga goda råd om…)

Gamla godingar inom marknadsföring är också syfte och mål. Varför gör vi det här? Och vad vill vi uppnå? (Och hur ska vi mäta?) Alla dessa saker gäller fortfarande.

Men måste man verkligen finnas på Facebook? Det beror på vilka syften och mål man har. Det beror också på om ni tycker att era konkurrensfördelar kan komma till sin rätt i ett sådant forum, och om ni tycker att ni har tid. Det kan mycket väl vara så att Facebook kan vara en passande aktivitet (i kombination med andra saker). Det kan också finnas ännu bättre aktiviteter beroende på er verksamhet och vad ni vill uppnå.

”Men jag hinner verkligen inte med! Det tar ju så mycket tid.” Ja, det kan ta tid att vara engagerad i sociala medier. Men tänk om det skulle generera X antal nya kunder varje vecka? Eller göra er nationellt kända, inte bara lokalt? Har ni då råd att avstå?

Det här är också en gammal goding: Riktigt bra marknadsföring ska vara en investering (på lång eller kort sikt), inte en kostnad. Nej, det ska inte kosta tid. Det ska vara väl investerad tid. Ibland måste man prova sig fram för att ta reda på vad det kan ge.

Värt att ha i åtanke är också att ”finnas på Facebook” kan betyda väldigt många olika saker – att ha en egen profil och nätverka utifrån sin egen person (privat och/eller i jobbet), att annonsera, att vara ganska tyst själv och följa andra företag och personer (omvärldsbevakning), att vara engagerad i grupper och så vidare. Vad som är ”rätt” måste också styras av syfte, mål och förutsättningar.

Nej, man varken bör eller måste ”finnas på Facebook” bara för sakens skull. Men det är smart att dra nytta av nya sätt att marknadsföra!

Slutligen vågar jag (Lena) även påstå att om ni gör något riktigt bra (eller något riktigt dåligt) så lär det spridas på Facebook oavsett ni har en egen sida eller inte.

I måndags föreläste jag (Lena) utifrån rubriken ”Marknadsföring för företagare eller måste man verkligen finnas på Facebook?” Naturligtvis låter sig inte en nästan tre timmars föreläsning förkortas till en bloggpost, men här kommer en sammanfattning.

Traditionellt sett har reklam och marknadsföring allt som oftast handlat om att synas, sticka ut. Höras mest. Så, hur sticker man ut mest på Facebook?

Men vänta lite nu. Är det så säkert att detta traditionella tankesätt gör sig särskilt bra på Facebook och i sociala medier? Är det överhuvudtaget givet att traditionell marknadsföring fungerar med dagens nya förutsättningar för kommunikation?

Tittar man på mediekonsumtionen idag ser man att internet är lika stort som TV. Sedan ett par år tillbaka är det fler svenskar som har tillgång till internet än till en dagstidning hemma*. Internet är stort alltså (men också väldigt diffust som begrepp, eftersom det kan betyda lite allt möjligt. Räknas till exempel en dagstidning på nätet som ”internet” eller som ”tidning”?) Om man sedan tittar på reklamkakan som visar var svenska företag spenderar sina pengar upptäcker man att posten ”internet och mobilt” är en ganska liten post, med tanke på hur konsumtionen ser ut. Rimligen kommer denna post att växa enormt framöver. Sannolikt kommer dessutom saker som sökmotoroptimering (SEO) få egna poster och inte inkluderas i ”internet”.

En annan sak att ta hänsyn till när man arbetar med marknadsföring idag är det faktum att folk inte är så förtjusta i reklam. Reklamundvikandet ökar och reklam betraktas inte sällan som ”skräp”. Samtidigt söker vi efter produkter och tjänster som aldrig förr, på Google, YouTube och på recensionssajter. Värt att tillägga är också att det vi är intresserade oftast inte ses som ”dålig reklam” utan som ”användbar information” (många betraktar Ikea-katalogen på det viset, till exempel). Som företag är det alltså smart att vända sig till dem som är intresserade, eller ännu hellre – att bli nådd av de som är intresserade.

Nya former av marknadsföring handlar om att finnas till hands vid rätt tillfälle. Att bli nådd och vald av kunden. För nuförtiden är det ofta kunden som väljer (eller väljer bort) företag. Det är inte längre givet att det är företag som väljer sina (potentiella) kunder genom att ”ringa in sin målgrupp” och ”sikta med ett erbjudande”. Mottagarna duckar allt som oftast.

Detta sätt att ”tänka tvärtom” kan man med fördel ta med sig när man börjar arbeta med sociala medier (däribland Facebook), men även vad gäller all typ av marknadskommunikation idag. Därmed inte sagt att man måste välja antingen det ena eller det andra (traditionell reklam eller mer dialoginriktad kommunikation). Varför inte kombinera det bästa av två världar? :)

(fortsättning följer)

*Källa: Nordicom Foto: Mattias Rickardsson

Häromdagen hade jag (Lena) återigen nöjet att få besöka fina Norrköping för att föreläsa på ett inspirationsseminarium arrangerat av Almi Östergötland, Norrköpings kommun och Norrköping Science Park.

Det hela huserades på Cnema på Norrköpings Visualiseringscenter, en riktigt stilig lokal. Typiskt nog missade jag att fota interiören. Interiörbilden ovan är en pressbild, riktigt så mäktig var inte min powerpointpresentation…

”Måste man verkligen finnas på Facebook” var huvudfrågan för dagen – och det tog mig ungefär tre timmar att besvara den frågan. Jag återkommer med en sammanfattning här i bloggen inom kort.

Tack arrangörer och alla ni som lyssnade för ett bra arrangemang! Mycket givande, både för mig och er, hoppas jag :)

Foto: Kreafon. Pressbild Visualiseringscenter: Sofia Andersson, M&F Foto

Intressant eller ej, men på tapeten: Det råder en viss förvirring kring antalet svenskar på Twitter.

”I vintras använde 3,1% av svenskar mellan 15-79 år Twitter minst en g/v. Jämför med 1,3% från året innan! Ny data i juni” skriver TNS Sifo – PR Research på sin facebooksida.

Oavsett antalet svenska twittrare (det beror ju på hur och vad man mäter) så kan man konstatera följande – Twitter har betydligt färre användare än Facebook. Men vad innebär det? Är det viktigt? För vem och varför? Har det rent av blivit en tävling i vem som kan mäta mest och bäst?

Någon beskriver Twitter som en damm för högröstade ankor och tycker att twittrandet får oförtjänt stor uppmärksamhet.

Twitter kan vara många olika saker, för olika personer och verksamheter. För egen del har jag (Lena) fått många nya kontakter via Twitter. Jag använder Twitter på ungefär samma vis som när jag nätverkar utanför nätet – får tips, ber om råd, blir inspirerad, får nys om nyheter och så vidare. För min del, i det avseendet, spelar det ingen roll att Facebook har miljoner svenska användare. Jag har större behållning av Twitter ändå. Och jag gillar formatet bättre.

Om man med mätningar vill visa spridningspotentialen på Twitter räcker det inte att mäta antalet konton i Sverige, eller antalet svenskspråkiga konton för den delen. Det blir skevt att mäta sociala medier enbart i sociala medier. För dialogen sker även utanför nätet.

Jag läser saker på Twitter – och pratar om dem med mina icke-twittrande kontakter. Journalister läser saker på Twitter – och rapporterar om dem i nyheter, vilket i sin tur leder till diskussioner och debatter runt fikabord och i TV-soffor.

Twitter är bra mycket mer än antalet konton.

Foto: Bildarkiv, Kreafon

Häromdagen sammanfattade vi Sveriges Annonsörers rekommendationer för företag som arbetar med bloggar.

En sak som jag (Lena) ställer mig lite fundersam till är att Sveriges Annonsörer själva kallar dessa rekommendationer (pdf) ”etiska rekommendationer”.

De tio stegen är tips på hur man som företag får publicitet i bloggar. Tips om att man ska läsa och välja rätt bloggar, skicka intressant innehåll och ordna pressträffar för bloggare på kvällstid. Jag tycker inte det handlar om etik.

I hela dokumentet lyckas jag bara hitta en sak av ”etisk karaktär” – nämligen den som handlar om att det inte är okej att betala för ett inlägg (även om det egentligen är en fråga om juridik och marknadsföringslagen). Denna ”etiska rekommendation” förekommer i några varianter:

• ”Ett företag bör förhålla sig till bloggare som mot övriga medier, det vill säga med respekt för den fria åsikten.”
• ”Det får aldrig uppstå någon form av uppdragsförhållande mellan bloggare och företag där du betalar för redaktionellt innehåll. Det klassas som dold marknadsföring och är således olagligt.”
• ”Tänk på att du aldrig kan eller får styra vad de skriver eller betala för ett inlägg (då ska det annonsmärkas) eller kräva att de skriver på ett visst sätt.”

I övrigt saknas etiska diskussioner. Inget fel i det, men då bör man inte heller kalla dokumentet för ”etiska rekommendationer”. ”Tio tips för mer publicitet” hade varit mer passande. Jag saknar resonemang och rekommendationer kring exempelvis:

• Vad gäller om företag skickar produkter eller erbjuder gratis tjänster till en bloggare? (i rekommendationerna står det enbart om ”betalning” och ”uppdragsförhållande”, ingenting om produkter och tjänster)
• Borde företagen informera bloggarna lagar och regler kring otillåten smygreklam och skattemässiga lagar, eller är det upp till varje enskild privatperson/bloggare att känna till vad som gäller?
• Är det lämpligt att företag skickar produkter till/kontaktar minderåriga bloggare?
• Är det ok att kontakta bloggare vars läsare är minderåriga?
• Vems ansvar är den här typen av ”info” – företags eller bloggares?

”Nu vill Sveriges Annonsörer sätta stopp för smygreklamen” skriver SvD.

Men nej, jag tror faktiskt inte att Sveriges Annonsörers rekommendationer kommer att ha en sådan effekt, eftersom de är svåra att tillämpa. Var det ens avsikten? Varför formulerar man då tio uppmanande tips att kontakta bloggare?

Foto: Bildarkiv, Kreafon

I november 2011 fanns ca 147.000 svenska twitterkonton, enligt en undersökning från Aitellu. Fem månader senare finns det helt plötsligt inte mindre än 300.000 konton! Åtminstone om man får tro den senaste twitterundersökningen från Intellecta (fast bara 171.000 konton är aktiva, dvs skrivit en gång i månaden).

Varje månad skulle alltså ca 30.000 svenskar ha börjat twittra. Det kanske inte är helt orimligt, eller..? Jag (Lena) har sagt det förut och säger det igen: Det är lite oroväckande med variationerna i de statistiska uppgifter som figurerar.

Dessutom är det faktiskt relevant att inkludera (vissa) konton som det inte skrivs något på. Många använder Twitter enbart för att lyssna, eller läsa om man så vill, inte för att själv skriva. Och att lyssna är också en aktivitet (om än lite underskattad i vissa sammanhang, kan tyckas ;)

Foto: Bildarkiv, Kreafon

”I nästan alla organisationer finns medarbetare som har svårt att förstå och ta till sig övergripande budskap” läser jag (Lena) någonstans.

Med övergripande budskap menas i sammanhanget till exempel företagets vision, kärnvärden och strategier. Jag läser meningen en gång till. Sedan tänker jag:

”Varför kan man så självklart påstå att det är medarbetarna som har svårt att förstå? Det kan lika gärna vara budskapen det är fel på. Eller kanske är det rent av företaget/ledningen som har problem och svårt att förstå (hur man kommunicerar, motiverar och engagerar)…”

Fila på både innehåll och formulering av mål och visioner så får ni se att det händer underverk! De som lyckas förankra kulturen runt om i organisationen är vinnare. Högsta vinsten är ett starkt varumärke uppbyggt av de bästa varumärkesambassadörerna av dem alla – medarbetarna. 

Medarbetarna är inte dumma i huvudet.

Foto: Bildarkiv, Kreafon

Att sociala medier och marknadsföring är ett högaktuellt ämne går inte att ta miste på. Konsumentverket publicerade förra veckan ett pressmeddelande om regler för reklam i sociala medier. Egentligen inte något nytt, mer en påminnelse om att marknadsföringslagen gäller även i sociala medier (men frågan om vad som är reklam är inte alltid en lätt fråga).

Sveriges Annonsörers PR-kommitté, med L’Oreals PR-chef i spetsen, har tagit fram rekommendationer för hur företag bör agera i kontakten med bloggare och journalister.

Så här lyder dessa tips (Källa: Sveriges Annonsörer/kpr):

• Läs bloggar. Börja med att göra en bra research bland bloggare. Hitta dina bästa ambassadörer och de bloggare som är engagerade i ditt varumärke och skriver om saker som är relevanta för din målgrupp.
• Störst inte alltid bäst. De mest relevanta bloggarna är kanske inte de som har mest läsare. Kvalitet istället för kvantitet.
• Välj bloggar som företaget kan förknippas med. Följ bloggen för att veta vad som sägs om ditt företag men kanske allra viktigast är att ta reda på vilka åsikter bloggaren har om olika ämnen för att inte stötta en blogg som står för saker som ditt företag inte vill ställa sig bakom.
• Vi fick ett negativt blogginlägg. Så kan det vara ibland men kritisera aldrig ett negativt inlägg, som nämnts tidigare så kan du som företag aldrig styra vad som skrivs. Det är en risk ni får ta.
• Ge bloggarna något relevant att skriva om. Gör det möjligt för dem att kunna ge sina läsare något av värde. Tänk på att båda parter ska kunna dra nytta av pr-bearbetningen.
• Anpassa materialet för bloggaren. Skriv bra copy och inkludera bra bilder som gör det enkelt för bloggaren att använda.
• Respektera den långa ledtiden som journalisterna har – låt dem få information minst en månad – eller gärna två till tre månader om möjligt – innan du skickar pressmeddelande till bloggare. Om det kommer upp samtidigt i bloggarna så kan journalisten känna att nyhetsvärdet är borta.
• Arrangera pressmöten på dagtid för journalister och på kvällstid för bloggare eftersom bloggare ofta har jobb eller skola på dagtid.
• Tonalitet. Bloggar är personliga och behöver också bemötas mer personligt. Ett massutskick av en pressrelease är inte bästa sättet att kontakta bloggare. Visa att du vet vad de skriver om och hur ditt företag kan bidra till att öka värdet för deras blogg eller läsare.
• Bygg relationer. Precis som du över åren byggt upp relationer med vissa journalister är det lika viktigt att bygga upp relationer med nyckelbloggare.

Sveriges Annonsörer poängterar:
”Det får aldrig uppstå någon form av uppdragsförhållande mellan bloggare och företag där du betalar för redaktionellt innehåll. Det klassas som dold marknadsföring och är således olagligt.”

Läs mer: Sveriges annonsörers rekommendationer full version (pdf)

Kreafon startade som en fullservicebyrå för elva år sedan. Byråns första payoff var ”reklam och information för tryckta och digitala medier”. Mycket har hänt under dessa år och de senaste tre åren har vi successivt fokuserat på strategisk kommunikation och nya sätt att kommunicera.

Vi har aldrig riktigt känt oss bekväma med etiketten ”reklambyrå”, bland annat eftersom vi ända från start arbetat med samhällsinformation och offentliga verksamheter. Traditionell konsumentreklam är det vi arbetat med allra minst, men för vår omgivning har vi ofta varit ”reklambyrån” (och kunderna har ju alltid rätt? ;)

Nuförtiden arbetar vi ytterst sällan med reklam i ordets rätta bemärkelse. Själva kallar vi oss kommunikationsbyrå, och sorterar in oss i glappet mellan managementkonsulter/ affärsutvecklare och reklambyråer.

Nu till saken. Kreafons sida på Facebook har adressen www.facebook.se/kreafon. Namnet på sidan har, fram till idag, varit Kreafon reklambyrå/PR-byrå. Det där ”reklambyrå” har varit lite som en sten i skon på sistone, och det har känts alltmer nödvändigt att ändra namnet till enbart Kreafon.

Det kan ju tyckas simpelt. Det handlar ju bara om att ta bort två ord. Hur svårt kan det vara? I Facebooks värld är det omöjligt, sedan de ändrade sina regler för något år sedan. Det går inte att ändra en sidas namn, om sidan har fler än 200 gillare. Man kan inte göra det på egen hand, och Facebook kan inte göra det åt en.

Kreafons sida hade betydligt många fler gillare, alltså var det omöjligt att ändra namnet. Facebook svarade inte på våra kontaktförsök. Det var nödvändigt för oss att byta namn. Hur lösa?

Enda möjligheten som återstod var att ta bort gillare för att minska ner antalet till färre än 200 personer. Inte särskilt bra för relationerna, vi vet, men det var enda alternativet.

Nu har vi ”bara” 199 gillare – men ett nytt namn. Bara Kreafon. Äntligen är vi befriade från ”reklambyrå” :)

Men, vi saknar er, våra många gillare! Så, om du upptäcker att du är en av alla som vi var tvungna att ta bort på grund av Facebooks (knäppa) regler – gilla oss gärna igen. Passa dessutom gärna på att berätta vad du skulle vilja se på Kreafons facebooksida framöver. Tack på förhand!

Trevlig helg!

Foto: Bildarkiv, Kreafon

En ny studie av 28,000 internetanvändare i 56 länder visar att nästan alla konsumenter (92%) föredrar så kallad earned media framför reklam. Earned media är svåröversatt, men kan beskrivas som motsatsen till annonser (paid media). Det är till exempel mun-till-mun marknadsföring, viral marknadsföring och PR.

Det är egentligen inget konstigt med det, tycker jag (Anders). Man kan rentav tycka att 100% borde lita mer på vänner än reklam. Men på fem år har den siffran stigit med nästan tjugo procent. Konsumentrecensioner på nätet har haft en liknande ökning: idag litar sju av tio på dem. Samtidigt spenderar marknadsförare mer pengar på traditionell reklam än tidigare. Detta trots att bara omkring hälften uppger att de litar på reklam i TV och tryckta medier. Det är en minskning med 25 procent sedan 2009.

Fyra av tio säger sig lita på radioreklam, annonser i sökresultat och sociala medier, produktplaceringar i TV och – något överraskande – banners på webben. En tredjedel av respondenterna anser att banners är både trovärdiga och relevanta, vilket fick mig att höja på ögonbrynen.

Kanske beror det på vad vad man menar med reklam. Vissa kanske inte tänker på all internetreklam som man lärt sig att undvika, och då känns den mer relevant när man väl tittar på den. Reklamforskaren Marie Grusell argumenterar däremot tvärtom: ”När reklam är bra och konsumenterna tycker om den, så slutar den också uppfattas som reklam. Ergo: reklam är dåligt.”

Det viktigaste med undersökningen tycks vara den ökade trovärdigheten för rekommendationer och recensioner. Det är ännu ett tecken på att traditionell marknadsföring måste kompletteras med proaktiva insatser på webben. Ett varumärke byggs till stor del på webben, utanför ägarens kontroll. Just därför är det viktigt att vårda sitt varumärke på webben med t.ex omvärldsbevakning, sökmotoroptimering och online-PR. För er som har missat det, så har Kreafon gett ut en bok i ämnet: Nya Tiders Varumärken.

Läs mer om studien hos Nielsen. Foto: bildarkiv, Kreafon