Starkare varumärke och smart kommunikation i en digital värld


kommunikation i offentlig sektor

Medielogik, journalister, kommunikatörer – och skåpmat

torsdag, 12 april, 2018

kommunikatorer_i_kommunen

Massmediernas roll i det demokratiska samhället är att sprida information, granska makten, kommentera och analysera, och att bidra till det offentliga samtalet.

Jag tycker det är bra att media granskar och bidrar till en så objektiv bild som möjligt. Det är inte en helt lätt uppgift. Sedan finns det något som brukar kallas medielogik. Det handlar om medias tekniker för att omvandla händelser till nyheter, till exempel genom ”tillspetsning” (händelsen förses med en viss vinkel) och ”förenkling” (händelsen förenklas och flera perspektiv uteblir).

Häromveckan gjorde SVT ett slags granskning av antalet kommunikatörer i Göteborg med rubriken ”Göteborgarnas nota: Nästan en halv miljon – om dagen”.

Rubriken tycker jag är ett lysande exempel på ”tillspetsning”. Textinnehållet är exempel på ”förenkling”. Till exempel hänvisar man till ”forskning”, men utan att ge någon närmare källa (Jag hade gärna läst mer om den forskningen, både hur den har genomförts och om resultatet). Och det är uppenbart att man redan i förväg har bestämt sig för vad man vill föra fram.

Redan i ingressen blir det lite knasigt, tycker jag. ”Deras uppdrag är att informera och styra medborgarnas bild av Göteborgs stad. Och de är många.” Dramatiskt värre – men det stämmer inte att kommunikatörernas uppdrag är ”styra medborgarnas bild av Göteborg”.

På ett sätt är artikeln ett föredömligt gott exempel. Den har lyckats utomordentligt väl med sitt syfte. Att döma av kommentarerna har läsarna svalt betet (vinkeln) med hull och hår. Folk är upprörda, medielogiken funkar. Den ”nya” medielogiken fungerar också. Artikeln skapar upprördhet och därmed ökad räckvidd i form av spridning i sociala medier (till exempel denna bloggpost). Men bör public service verkligen ägna sig åt denna typ av journalistik?

Jag tycker det är bra att medierna granskar makten – förutsatt att det görs på ett sakligt vis. De senaste 15-20 åren har jag träffat och jobbat med väldigt många kommunikatörer, närmare bestämt några hundra. En hel del av dem är kommunikatörer i kommuner runt om i Sverige.

I en kommun är kommunikatörens uppdrag en viktig del av det övergripande demokratiska uppdrag som varje kommun har, så som jag ser det. Till exempel är det tack vare kommunikatörer som vi invånare kan få reda på hur vi kan ta del av kommunens service (sophämtning, barnomsorg, äldreomsorg, bygglov etc), när och hur vi kan göra våra röster hörda – och så vidare. Många kommunikatörer är dessutom en del av rekrytering för att säkerställa att skolorna har lärare, att det finns tillräckligt med socionomer och så vidare.

Kommuner (och dess kommunikatörer) arbetar med att serva, informera och göra oss invånare nöjda. Det ligger också i kommuners intresse att locka fler invånare, investeringar och skatteintäkter – vilket i sin tur leder till fördelar för befintliga invånare. Till exempel har det visat sig att invånare i turistorter har kortare avstånd till närmaste butik och ett större utbud av bibliotek, apotek och banker än invånare i andra orter. Mer om detta finns att läsa i rapporten Attraktiv kommun 2018.

Men, en kommunikatörs roll går inte ut på att ”styra medborgarnas bild”, ”skönmåla” eller att skapa en ”medvetet felaktigt positiv bild”. Jag skulle vilja kalla det där för myter. Likaså det här med att ”kommunikatörer äter upp skattebetalarnas pengar”.

Jag vet inte vilket som vore det perfekta antalet kommunikatörer i en kommun. Men jag vet att många företag, kommuner och andra offentliga verksamheter skulle behöva fler kommunikatörer. Det är inte alls konstigt, det är en naturlig utveckling. Samhället har utvecklats, liksom människors medievanor och förväntningar. Samhällsinformation är betydligt mer komplext idag jämfört med för 10-20 år sedan. Dagens kommuninvånare vill ha snabb och relevant information i en kanal som passar dem. För att uppfylla dagens krav och förväntningar krävs fler kommunikatörer.

Det är inte på något vis braskande att antalet kommunikatörer ökar och att antalet journalister minskar. Det är en självklar konsekvens av ovan nämnda utveckling tillsammans med människors ovilja att betala för journalistik, vilket i sin tur har lett till ett minskat behov av journalister. Trist, men sant.

Ändå har de senaste åren vimlat av artiklar med rubriker som ”Kommunen skönmålar”, ”Journalister blir färre – kommunikatörer fler” och ”När kommunen anställer egna reportrar”. Ser man kommunikatörer som ett slags hot?

SVT:s ”nyhet” om att Göteborg har flest kommunikatörer i Sverige är förresten skåpmat. Ekuriren konstaterade det redan för tre år sedan med den ”braskande” rubriken ”Färre journalister– fler kommunikatörer”.

Journalister och kommunikatörer har olika roller. Båda behövs. Och ett demokratiskt samhälle behöver medier och public service som sprider information, granskar makten, kommenterar och analyserar – på ett sakligt vis.

 

Det är fler än jag som har reagerat på SVT:s ”granskning”. Bland andra Anna Troberg, från fackförbundet DIK: ” Vi är inget propagandaministerium”, Anna Carnegård, kommunikatör i en kommun: ”Kommunikatörer gör större nytta än reportrar” och Per Mossberg och Hanna Brogren på Sveriges Kommunikatörer ”SVT ger en missvisande bild”.

Läs mer: Vad är public service? Läs mer här. Vad är massmediernas roll i det demokratiska samhället? Läs mer här eller här. Vad är medielogik? Läs mer här. Vad är en kommuns uppdrag? Läs mer här.

Foto: Bildarkiv, Kreafon

RELATERAT INNEHÅLL





affärsutveckling & verksamhetsutvecklingdigital kundservicesociala medier

Digital kundservice finns inte

torsdag, 12 april, 2018

digital_kundservice

Hur vill man att en kund ska bete sig när hen vill ha kontakt med företaget?

”Jo, först vill vi att kunden spenderar tjugo minuter på vår webb för att sedan inse att det inte finns några svar där. Sedan tycker vi att det är rimligt att kunden ägnar ytterligare en kvart för att hitta rätt kontaktväg till oss. Därefter förväntar vi oss att kunden vill vänta en dryg halvtimme i vår telefonkö.”

Så skulle förhoppningsvis inget företag svara! :)

Men ändå är det här med kundservice så svårt i praktiken. Kanske är det ingen som har på sitt bord att publicera just den där informationen på webben, komplexa interna strukturer kan göra det svårt att veta rätt kontaktperson och vad ska man göra när samtalen bara väller in?

Det kan finnas många förklaringar till varför kundservice brister, men det är liksom ingen ursäkt. Ett företag som har en alltför bristande kundservice riskerar dessutom att tappa kunder.

(En parentes med en filosofisk fråga: Vilket är viktigast – att satsa på en bra kundservice så att man slipper tappa kunder, eller att satsa på en vass säljkår som drar in nya kunder som kompensation för dem man tappar?)

Kundservice måste inte vara särskilt svårt, men visst kräver det att företagsledningen tar kundservice på allvar och att olika avdelningar samarbetar med varandra. Dessutom behöver man synka ”det digitala” med det ”odigitala”. Ett gediget arbete kan tyckas, men en genuint god service lönar sig i längden.

Jag använder mig ofta av begreppet ”digital kundservice”, men i verkligheten går det inte att skilja ”digital kundservice” från ”odigital kundservice”. Allt handlar om kundservice, helt enkelt. Och för mig är ”sälj” och ”kundservice” egentligen bara två sidor av samma mynt :)

Foto: Bildarkiv, Kreafon

RELATERAT INNEHÅLL





digital kommunikation & digital marknadsföringguider & tipssociala medier

Får man publicera personer på bild och mingelbilder?

tisdag, 10 april, 2018

publicera_mingelbilder

Apropå GDPR-hysteri och personer på bild. En av nyheterna är att den så kallade missbruksregeln försvinner. Tidigare har reglerna för personuppgifter i ostrukturerat material varit enklare, men från och med 25 maj 2018 gäller samma regler för alla personuppgifter, till exempel bilder på människor.

Så, får man publicera bilder på personer på sin webbplats, facebooksida och blogg? Och vad gäller för till exempel mingelbilder och bilder på anställda?

Här svarar Datainspektionen på vad som gäller för publicering av bilder på människor. Intressanta kommentarer finns att läsa hos Sveriges kommunikatörer, Nyhet från Datainspektionen om hantering av mingelbilder, och jag instämmer i att det verkar finnas en del oklarheter kring hur vissa saker ska gå till i praktiken.

Likaså, som jag nämnde tidigare, är det viktigt att inte glömma bort Lag (1978:800) om namn och bild i reklam (som inte nämns i Datainspektionens information). Det är alltså inte tillåtet att använda bilder på personer utan dennes samtycke vid marknadsföring (till exempel ett företags facebooksida eller instagramkonto). Så har det varit sedan 1978, så det har inget med GDPR att göra.

Foto: Arkivbild, Kreafon

RELATERAT INNEHÅLL





affärsutveckling & verksamhetsutvecklingarbetsgivarvarumärke & employer brandingdigital kommunikation & digital marknadsföringforskning, undersökning, statistikkommunikation i offentlig sektorvarumärke & strategisk kommunikation

Ny rapport – digital kommunikation och varumärket i kommunen

tisdag, 3 april, 2018

attraktivkommun_rapport_2018

Nyligen släpptes Kreafons senaste rapport, Attraktiv kommun 2018.

Rapporten visar mycket intressant – inte minst för den som jobbar med kvalitet och utvecklingsfrågor i en kommun. Rapporten är också intressant för den som arbetar med kompetensförsörjning, hr, näringslivsfrågor och kommunikation.

Visste du till exempel att hela 92% av Sveriges kommuner har en övergripande facebooksida? 69% har en sida på Linkedin.

Det är relativt vanligt att kommuner arbetar med sitt varumärke (eller sitt förtroende/sin attraktionskraft, om man så vill). Men en av de stora utmaningarna är att få ihop kommunen som helhet. Kommunen är ju både en organisation (som ska serva invånarna), en plats (att besöka och att bo på) och en arbetsgivare (med behov av en väldigt många yrkeskategorier).

På varumärkesspråk brukar dessa tre delar kallas organisationsvarumärke, platsvarumärke och arbetsgivarvarumärke (ibland kallat employer branding).

Varumärkesutveckling, eller ”att stärka sitt varumärke”, betyder kort sagt för en kommun att arbeta för att få invånarnas förtroende, att sträva efter att vara en omtyckt plats att bo på, att få ett gott rykte som besöksmål och att vara en attraktiv arbetsgivare. Och för att nå dit krävs ett målinriktat arbete – inte bara en käck slogan, om nu någon trodde det ;)

Mer om detta, och lite till, i rapporten Attraktiv kommun 2018, som du hittar här.

Foto: Kreafon

RELATERAT INNEHÅLL





digital kommunikation & digital marknadsföringföreläsning, kurs, utbildningplatsvarumärke & platsmarknadsföring

Inspiration för platsmarknadsförare, kommunikatörer inom turism med flera

onsdag, 28 mars, 2018

platsmarknadsforing

Idén har funnits i mitt huvud i ett par år, och nu är det dags att göra slag i saken! :)

Så nu planerar vi två fullspäckade inspirationsdagar för marknadsförare och kommunikatörer som arbetar med turism, upplevelser, platsmarknadsföring och destinationsutveckling.

De senaste åren har Kreafon haft massor av företagsinterna utbildningar och workshops på temat turism och upplevelser. På uppdrag av turistorganisationer har jag till exempel utbildat hotell, restauranger och upplevelseföretag i sociala medier. Jag har haft instagramkurser för caféägare, lett workshops i digital marknadsföring för kommuner, regioner och turismföretag – och har upptäckt att det finns en så stor outnyttjad potential.

Det finns ju så mycket att göra! Och det måste inte kräva en jättebudget eller en massa resurser. Detta hoppas jag kunna förmedla på inspirationsdagarna i september, tillsammans med inspirerande föreläsare och skickliga marknadsförare som berättar om hur de arbetar.

Det känns jättespännande att få hälsa välkommen till fina Falkenberg och Halland på denna premiär! :)

Att marknadsföra platser & upplevelser är en kombination av konferens, utbildning och workshop, på temat digital marknadsföring inom det som kan kallas besöksnäring och upplevelseindustri, läs mer här. Foto: Lena Leigert, Kreafon

RELATERAT INNEHÅLL