Idag är det sannerligen ingen enkel match att vara informatör, eller kommunikatör. Inte nog med att man ska hinna med allt det där man gjort förut – fixa texterna till webbsidan, layouta foldrar, formulera pressmeddelanden och vad det nu kan tänkas vara. Nu har man fått ytterligare kommunikationskanaler att kommunicera i – sociala medier.

Helt plötsligt ska man som kommunikatör både kunna och hinna med att starta och uppdatera sidor på Facebook, fixa med twitterkonton och fylla en blogg med intressant innehåll. Och kontinuerligt ska det vara. Och snabbt ska det gå. Och så måste man ju ständigt hålla koll så klart, för man måste ju finnas där och svara på eventuella kommentarer och frågor. Dialog är viktigt.

Men, hur i hela friden ska man hinna med allt? Och är det verkligen möjligt att ”kunna allt”? Jag tror att det är både en och annan kommunikatör som ställt sig den frågan, mer än en gång.

Självklart vill företag och organisationer ”hänga med i tiden”. Ofta blir det då naturligt att låta marknadsavdelningen, informationsavdelningen eller kommunikatören ”ta hand om de sociala medierna”. Vad man kanske inte alltid tänker på är att det innebär ganska mycket jobb. Och kräver en hel del kunskap.

Är det rimligt att lasta på en kanske redan överbelastad kommunikatör med allt tillkommande arbete som aktiviteter i sociala medier innebär, utan att minska ner på tidigare arbetsuppgifter? Är det rimligt att kräva att personen besitter rätt kunskaper, ”bara sådär”?

Personligen skulle jag (Lena) vilja svara nej på båda de frågorna, men jag vet att många företag och organisationer kanske inte håller med mig. Åtminstone inte om man ser till hur arbetssituationen för många kommunikatörer ser ut idag… Så, ett tips till alla företag och organisationer – stötta era kommunikatörer! Se till att de får en rimlig arbetsbörda och den hjälp de behöver för att klara av ”allt det nya”. Jag är övertygad om att båda parter vinner på det.

En annan sak, på tal om att stötta, och det här är kanske ännu viktigare: Även om det kanske i första hand är kommunikatören som ensam sköter till exempel bloggen eller sidan på Facebook, så är det viktigt att andra nyckelpersoner inom företaget eller organisationen är insatta i arbetet. Kommunikatören må vara ”rösten utåt”, men ibland krävs fler och andra röster och ansikten – också.

Jag tänker till exempel på eventuella krissituationer. Krislägen som kan röra branschen man jobbar i eller organisationen man är en del av. I sådana lägen är det oerhört viktigt att organisationen sluter upp bakom och stöttar kommunikatörerna.

Låt inte en ensam person få ta ”all skit” som kan komma in på exempelvis en blogg, bara för att personen råkar vara kommunikatör och kanske även den person som tagit initiativ till kommunikationskanalen.

Oftast är det inte kommunikatörens uppgift att ”reda ut”. Det ansvaret ligger i de flesta fall på andra nyckelpersoner inom företaget. Denna insikt tycker jag är viktig att ha, för alla företag och organisationer som startar upp kommunikationskanaler i de sociala medierna.

Ta hand om era kommunikatörer, i alla lägen :)

Illustration: Bildarkiv

Ansvar för publicerade uppgifter i sociala medier är en aktuell fråga, som tidigare nämnt. Tidigare i våras påbörjade Datainspektionen ett projekt kring personuppgifter och sociala medier. Nu verkar några frågetecken vara uträtade.

Företag och myndigheter med Facebooksidor och egna bloggar har ansvar även för vad andra skriver på dessa sidor i form av till exempel kommentarer. Enligt Personuppgiftslagen (PuL) får det inte publiceras kränkande personuppgifter. Företag och myndigheter kan bli skadeståndsskyldiga för andras kommentarer, skriver Sydsvenskan och hänvisar till Datainspektionen.

- Eftersom den som satt upp en Facebooksida också är den som bestämmer syftet med sidan, bestämmer vad den är till för och kan ta bort användare och inlägg har den ett ansvar att ta bort kränkande kommentarer – även sådana som andra har skrivit, säger Ulrika Andersson, projektledare på Datainspektionen, i Dagens Juridik.

Datainspektionen planerar nu att ta fram en vägledning för hantering av personuppgifter som publiceras i sociala medier. På SKL, som i väntan på statliga riktlinjer tog fram riktlinjer för användning av sociala medier i kommuner och landsting i våras, har man ännu inte tagit ställning till Datainspektionens granskning.

– Vi får avvakta med kommentarer. Men det gäller att man tänker på att inläggen kan betraktas som allmän handling, även om de inte finns på papper. Då kan man inte bara radera dem hur som helst, säger Germund Persson, tillförordnad chefsjurist på SKL, till Sydsvenskan.

Illustration: Bildarkiv, Kreafon

Hur är det egentligen, kan en organisation verkligen vara ansvarig för vad besökare skriver på organisationens facebook-sida, och vad skulle i så fall ett sådant ansvar innebära?

Den frågan ställer sig många företag, kommuner och myndigheter. Datainspektionen har nu startat upp ett projekt för att ge svar på frågan. De har tittat på Gröna Lund, Katrineholms kommun och Arbetsmiljöverket. När beslut är fattat kommer man att informera om hur organisationer bör ta hänsyn till personuppgiftslagen i arbetet med sociala medier.

Ansvarsfrågor i sociala medier, oavsett det rör personuppgifter eller annat, är inte helt lätt och att översätta lagar till nya fenomen och medier är inte heller helt enkelt. För vem har egentligen ansvar för vad? I april i år kom den första domen om förtal i bloggkommentarer och den blev friande. Alldeles nyligen blev dock en bloggare dömd för förtal. Kommentarer i hans blogg (dvs innehåll skrivet av någon annan än han själv) innehöll olämpligheter som bloggaren inte tog bort i tid. Norrköpings tingsrätt skriver att den som är ”modererare”* på en blogg har ansvaret för innehållet i dessa, även om någon annan skulle kunna få tag på inloggningsuppgifter och godkänna kommentarer utan bloggarens vetskap.

*Person som godkänner och publicerar inkomna kommentarer Källa: Datainspektionens tidning Integritet i fokus och Medievärlden. Foto: Bildarkiv, Kreafon