Kommunikationsstrategi och juridik är ofta närmare grannar än vad man kan tro. Kanske har de kommit att närma varandra ännu mer i och med sociala medier.

I mars ska jag (Lena) prata om sociala medier och juridik på Jönköpings Science Park*. Allt från varumärkesrelaterade frågor (vad gör man om någon stulit ens företagsnamn på Twitter?) till incidenter på arbetsplatsen (får man skriva vad som helst om chefen på Facebook?). Under föreläsningen tar jag upp de mest aktuella frågorna, visar exempel från verkligheten och berättar vad som finns att göra om något olämpligt inträffat. Framför allt pratar jag om förebyggande arbete.

Idag kom jag i kontakt med en för mig ny fråga relaterad till sociala medier och juridik: En arbetsgivare som vill stämma en tidigare anställd för att ha fortsatt twittra efter anställningens slut. Arbetsgivaren menar att det bryter mot reglerna om företagshemligheter och att följarna utgör en kundlista. Dessutom finns det visst liknande fall (åtminstone i USA) där det handlar om samma resonemang kring kontaktnät på LinkedIn.

Intressant! Om inte annat för att detta visar hur betydelsefullt det är med kontaktnät och personliga kontakter idag. Och vilken betydelse sociala medier har för detta nätverkande. Hur gjorde man egentligen innan man kunde samla sina kontakter på LinkedIn, Facebook och Facebook? Minns ni visitkortspärmarnas tid? :)

*Kreafon arrangerar denna föreläsning även som intern föreläsning hos företag och offentliga verksamheter, läs mer här. Foto: Bildarkiv, Kreafon

När jag (Lena) skrev min första bok Marknadsföring och Kommunikation i Sociala Medier (2009) var sociala medier ett relativt nytt fenomen inom privat näringsliv och offentlig sektor. Jag visste redan från början att jag ville ha med ett kapitel om juridiska aspekter, och att jag inte hade tillräckligt med kunskaper att skriva det helt på egen hand.

Jag sökte med ljus, lykta, telefon och sociala medier efter en jurist som kunde hjälpa mig i arbetet. Allra helst ville jag ha någon med egna praktiska erfarenheter av sociala medier. Och sannerligen, det var inte lätt att hitta! Till sist fann jag vad sökte. Jag lyckades hitta något så ovanligt som en twittrande jurist och arbetet med kapitel 11 i boken kunde påbörjas.

Idag, bara två år senare, är det väldigt mycket som har förändrats. För ett år sedan gav Datainspektionen med ett dokument angående personuppgifter i sociala medier och det finns en sajt för den som blivit kränkt på nätet. För verksamheter inom offentlig sektor finns juridiskt vägledande dokument för offentlig sektor utgivna av e-delegationen och SKL.

Ändå är det inte alltid så lätt. För hur gör man egentligen om någon tagit ens företagsnamn på till exempel Twitter? Får man anordna tävlingar på Facebook och i så fall hur? Vem har ansvaret för det som sägs på företagets sida på Facebook? Och får en arbetsgivare begränsa anställdas kommunikation?

Vi har märkt ett ökat intresse för dessa frågor och rekommenderar varmt vår föreläsning Sociala medier och juridik.

Foto: Kreafon

I samband med kommunikation på internet och i sociala medier dyker det inte sällan upp frågor av juridisk karaktär. Som tidigare nämnts har det skrivits en hel del vägledande dokument.

Här kommer ytterligare ett lästips: Yttrandefrihet på nätet – En guide om gränserna för det tillåtna på nätet, skriven av Anders R Olsson, utgiven av .se. Pdf kan laddas ner gratis här.

Foto: Kreafon

Sveriges varumärkeslagstiftning har redan 50 år på nacken, så nu har Patent- och registreringsverket (PRV) skrivit om den. Den kommer nu bli mer anpassad till internationella system som EG:s varumärkesförordning och Singaporekonventionen. Här är ett axplock av det som förändras fr.om 1 juli.

Välkända varumärken får starkare ställning gentemot de som försöker registrera liknande varumärken även om det inte rör sig om liknande verksamheter.

När PRV har godkänt en ansökan, offentliggörs den i Svensk varumärkestidning. Om man vill bestrida en godkänd ansökan har man nu tre månader på sig, istället för två månader som tidigare.

Kortare handläggningstider. Det blir lättare för PRV att avslå ansökningar och att häva varumärken som inte längre används.

Efternamn får ett minskat skydd. Har man ett säreget efternamn är det nu i högre grad upp till personen själv att skydda det. Det gäller även för artister och idrottsmän, om än i mindre utsträckning.

Förnyelse av varumärket behöver inte längre göras av den som innehar varumärket. Det kan göras av i princip vem som helst.

Läs mer: advokatfirmans LindmarkWelinders bloggpost. Foto: Bildarkiv, Kreafon

Diarieföring? Ansvar? Informationskrav? Offentlighets- och sekretesslagen? Uppsikt? Det kan dyka upp många frågor av juridisk karaktär i samband med sociala medier i offentliga verksamheter. Här kommer på begäran en lista över de vägledande dokument som hittills tagits fram i Sverige:

• Myndigheters användning av sociala medier (E-delegationen, december 2010). Ett 67 sidor omfattande pdf-dokument med allt ifrån checklista, råd och information. Ladda ner pdf här: Riktlinjer för myndigheters användning av sociala medier, version 1.0. Läs sammanfattning här: Riktlinjer för sociala medier.
• Personuppgifter i sociala medier (Datainspektionen, höst 2010). Information för myndigheter, kommuner och andra organisationer, om behandling av personuppgifter i sociala medier. Ladda ner pdf här: Personuppgifter i sociala medier. Läs sammanfattning här: Personuppgifter i sociala medier
• Sociala medier och handlingsoffentligheten. Riktlinjer och råd (SKL, april 2010). Ladda ner pdf här: Sociala medier och handlingsoffentligheten. Läs bakgrund/sammanfattning här: Fritt fram för sociala medier.

Även företag i privat näringsliv kan hitta en hel del intressant i dessa dokument.

Foto: Kreafon

I veckan har vi kunnat läsa många artiklar och reaktioner om inhyrd personal från bemanningsföretag som fått sparken med anledning av det man skrivt på Facebook. Med anledning av detta har vi idag en gästbloggare, Carin Wiberg, advokat på MAQS Law Firm. Carin har faktagranskat avsnittet om juridik i Kreafons bok Sociala medier – en lathund. Idag rätar hon ut eventuella frågetecken kring yttrandefrihet, lojalitetsplikt och sociala medier:

I veckan har vi kunnat läsa i media att man får sparken om man säger att ens arbetsplats är ett dårhus. Detta är dock en sanning med modifikation. I den efterföljande debatten har även ifrågasatts om särskilda regler gäller för uttalanden på Facebook.

Reglerna avseende yttrandefrihet och den anställdes lojalitetsplikt har varit desamma under lång tid, men har blivit högaktuella i och med de sociala mediernas utbredning. Idag kan ett uttalande sprida sig till ett oändligt stort antal personer på mycket kort tid, vilket gör att fler fall uppmärksammas idag än för bara några år sedan. Men egentligen är det lika mycket brott mot lojalitetsplikten om att uttalar sig kritiskt mot sin arbetsgivare på en middag för ett slutet sällskap.

Generellt kan sägas att en arbetstagare i ett privat bolag alltid har en lojalitetsplikt gentemot sin arbetsgivare. Lojalitetsplikten omfattar alla anställda och gäller även om den inte har skrivits in i ett anställningsavtal. Principen om den anställdes lojalitetsplikt är mycket stark och har i viss mån företräde framför yttrandefriheten. Ett undantag gäller dock för offentligt anställda som har rätt att framföra sina åsikter så länge inte sekretessbelagd information röjs. En offentlig arbetsgivare får inte efterforska vem som framfört sina åsikter.

Lojalitetsplikten innebär att en arbetstagare inte får agera eller uttala sig på ett sätt som kan skada sin arbetsgivare. Brott mot lojalitetsplikten kan innebära att arbetsgivaren har rätt att skilja den anställde från sin anställning, men var gränsen går måste avgöras från fall till fall. Faktorer som påverkar bedömningen är vilken typ av uttalande som gjorts, hur många uttalande som gjorts och vilken position den anställde har. För mindre förseelser gäller att arbetsgivaren i första hand skall varna arbetstagaren och först i förlängningen kan det eventuellt bli aktuellt med en uppsägning av personliga skäl.

Det är visserligen inte prövat av arbetsdomstolen, men det är knappast troligt att ett enskilt uttalande om att en arbetsplats skulle vara ett dårhus räcker som saklig grund för uppsägning. Däremot kan det vara tillräckliga skäl för ett företag att avbryta sitt avtal med ett bemanningsföretag. Det sker dock inte på arbetsrättsligt grundval, utan på avtalsrättsligt.

Det är troligt att vi de närmaste åren kommer att få läsa om liknande händelser och troligen kommer arbetsdomstolens praxis så småningom visa var gränsen går för vad en arbetstagare har rätt att uttala och vilken betydelse det har att uttalandet görs på exempelvis Facebook. Principen om den anställdes lojalitetsplikt mot sin arbetsgivare är dock densamma oavsett sammanhang. Risken för skada för arbetsgivaren och därmed risken för konsekvenser för arbetstagaren torde dock vara betydligt större om man snackar skit om jobbet med kompisarna på Facebook än om man gör det med kompisarna på fiket.

Ett par enklas tips kan ges:
Tips till arbetsgivaren: Skapa en tydlig policy för dina anställda och informera om lojalitetsplikten!
Tips till arbetstagaren: Ta upp kritik direkt med din arbetsgivare och tänk på att det som skrivs på Facebook lätt sprids vidare!

//Carin Wiberg, advokat vid MAQS Law Firm

Läs mer: Brit stakston svarar på frågor i en chatt på svt. Foto: MAQS Law Firm.

Tidigare i höstas gav Datainspektionen ut en vägledning för hur myndigheter och företag bör ta hänsyn till Personuppgiftslagen i sociala medier och nu är E-delegationen på gång.

E-delegationen har under hösten haft i uppdrag att ta fram riktlinjer för myndigheters användning av sociala medier ur ett juridiskt perspektiv. Nu börjar man bli klar med sitt arbete och efterlyser kommentarer och synpunkter på det arbetsmaterial (pdf) man tagit fram.

Har du något du vill tycka till om? Sista datum är 20 december.

Andra bloggar på samma tema: Staten och sociala media (Telia), e-delegationens riktlinjer för sociala medier (Jardenberg Unedited), Tyck till om sociala medier och myndigheter (VK-bloggen), Ge synpunkter på hur myndigheter ska använda sociala medier (Pontus Löf), E-delegationens riktlinjer på remiss (Kommunchef). Läs mer: Allt skrivet om e-delegationen i Kreafonbloggen. Foto: Kreafon. Från halvdagsutbildningen om sociala medier i offentliga verksamheter, hösten 2010.

Idag var det åter igen dags för Wednesday Relations evenemang Wednesday Live i Göteborg med nya kunskaper, inspiration och mingelmöjligheter för ”marknadsfolk” med intresse för sociala medier och marknadsföring. Allt på temat Getting Business out of Social Media, affärsnytta.

JohanRonnestam pratade om Det sociala kommunikationslandskapet, Simon Sundén om att mäta framgång och effektivitet. Katarina Graffman gick in på konsumentkultur och beteende. Mycket matnyttigt alltså.

Att höra någon berätta om egna erfarenheter är alltid intressant. Annelie Gullström berättade om SEB:s arbete i de sociala medierna.

Annorlunda och modigt av advokat Anders J Bergkvist att anse det vara okej att publicera bilder som man kanske snott/lånat, bara man länkar till källan… Vågar man verkligen det?  Att juridik är ett luddigt område som inte alltid hänger med i de nya svängarna står i alla fall klart.

Jämfört med förra årets WR Live så har nog diskussionerna flyttats fram en aning, men fortfarande handlar det mycket om samma saker – hur och var, tänka målgrupp eller inte, att och hur mäta nyttan, juridik och organisatoriska frågor. Kanske går inte utvecklingen alltid i så snabb takt som man kan tro. Tekniken går måhända i rask takt framåt (Tack Martin Snygg för en intressant presentation av positioneringstjänster) men det är många människor och organisationer som måste med på tåget också.

Getting Business out of Social Media? Visst går det! Det hade varit intressant med ännu fler konkreta exempel och goda förebilder på företag och organisationer som faktiskt har lyckats med det. För som sagt, visst går det!

Uppdaterat: Richard Gatarski, en av dagens föreläsare, delar med sig av sin presentation. Läs mer: Under dagen twittrades det under hashtaggen #wrlive. Håll även utkik i dessa bloggar som kanske sammanfattar dagen: PR 2.0,  PreferensPR,  Please copy me och  Kommunikationsloppan. Se även Wednesday Relations pressrum. Förhoppningsvis kan vi visa de medverkandes presentationer här i bloggen eller länka till dem, så snart de finns tillgängliga. Foto: Kreafon.

Dagar om lagar arrangeras av Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Regionarkivet Göteborg. Det är en årligen återkommande konferens och i år är temat ”Från spärrad journal till Facebook”.

Idag var jag (Lena) inbjuden föreläsare med uppdrag att ge en introduktion till sociala medier. Jag berättade om vad sociala medier är och olika typer av användning – att vi kan använda sociala medier som privatpersoner och till exempel se roliga filmer på Youtube, eller till nytta i jobbet eller för organisationen. För läkare finns till exempel ett community, Med Universe, och gruppen Unga Läkare har fler än 1600 medlemmar på Facebook. Bland annat Barnläkarbloggen och Vårdguiden (Stockholms Läns Landsting) på Facebook fick stå som exempel på hur organisationer inom vården kan dra nytta av sociala medier. Doktorsguiden är ett exempel på att vi (om man i det här fallet är läkare) kan ”finnas med i sociala medier” utan att själv ha tagit initiativet.

Daniel Brattgård, sjukhuspräst Sahlgrenska Universitetssjukhuset, visade att bloggande inte är något nytt – Job bloggade redan i Gamla Testamentet. Daniel pratade om sociala medier och anknöt till några olika dilemman och risker, samtidigt som han menade att tekniken är neutral. Det är hur vi använder tekniken som ibland kan ställa till det. Exempelvis kan det skrivna ordet lätt missförstås och i vissa fall går det nog inte att ersätta ett face to face-möte med facebook. Bör vi undvika att ”vika ut oss” i bloggar och annat med hänsyn till våra medmänniskor? Eller är det upp till var och en att välja vilken information man vill söka upp och läsa?

Per Furberg, advokat på Setterwalls Advokatbyrå, pratade om juridisk problematik med anknytning till sociala medier i offentliga verksamheter. Per resonerade bland annat kring diarieföring och när, hur och för vad en myndighet är ansvarig. Det finns en hel del att tänka på och många saker är långt ifrån glasklara.

Kanske är det naturligt att det i sammanhanget fokuseras på risker. Kanske med all rätt, för visst finns det mycket att tänka på. Ibland tror jag dock att vissa saker överdrivs och att hypotetiska risker görs till ett större problem än vad det faktiskt är. Det finns risker med e-post, telefonsamtal och personliga möten också. Information kan alltid missförstås, oavsett den är i skriven eller muntlig form. Telefoner och rum kan lyssnas av. Någon kan råka maila sekretessbelagd information till fel person.

Det finns väldigt många möjligheter med sociala medier, både för privatpersoner, yrkesverksamma och organisationer – se till exempel Angereds Närsjukhus och deras blogg. Därför tror jag att det är viktigt att inte låta (oro för) risker hindra möjligheteroch det positiva som kan komma genom olika aktiviteter i sociala medier, till exempel en mer tillgänglig kommunikation och information från myndigheter.

En del av eventuellt överdriven oro tror jag kan hänga ihop med osäkerhet. Man vet inte riktigt vad det är, man använder kanske inte själv till exempel Facebook och vet eller förstår helt enkelt inte riktigt vad det handlar om. Att det okända känns otryggt är inte alls konstigt.

Den absolut största risken med sociala medier är nog vi människor. Alltså hur vi använder sociala medier. Allt kan missbrukas, så även sociala medier, medvetet eller på grund av okunskap eller annat. Mer kunskap inom området, på flera olika plan och hos den breda massan, tror jag skulle hjälpa både oss människor, kommunikationsmöjligheter och tekniken framåt åt rätt håll. Mycket av det vi pratar om idag kommer förmodligen att vara naturligt inom ett antal år, precis så som till exempel e-post har blivit en självklar del i mångas vardag idag.

Övriga medverkande under konferensdagarna: Eva Plym Forshell, Personuppgiftsombud Region Skåne, Lena Lindgren Förvaltningshögskolan i Göteborg, Karin Bråtelson Specialistläkare Sahlgrenska Universitetssjukhus, Ewa Jerilgård Projektledare och specialist på PDL Stockholms Läns Landsting, Pernilla Krusberg, Förbundsjurist SKL och Anna Åberg, Förbundsjurist SKL. Foto: Kreafon

Enligt en global undersökning är det många företag som saknar en sociala medier-policy för hur anställda får använda sociala medier. Och det är inte bara företag som saknar policy. Regeringen saknar policy för användning av till exempel Facebook och i en undersökning genomförd av e-delegationen svarar endast fem procent av myndigheterna att de har en beslutad policy för hantering av sociala medier (sommaren 2010).

I många fall är det självklarheter och sunt förnuft som gäller. I andra fall kan det vara klurigare. Exempelvis är det olika bestämmelser beroende på om man är anställd inom privat näringsliv eller inom offentlig sektor:

”Du som arbetar privat kan inte sitta på sociala medier och kritisera din arbetsgivare. Det är en oerhört viktig skillnad. Du kan alltså bli uppsagd om du kritiserar Carema, men inte om du jobbar i landstinget” sa chefsjurist i Landstinget i Uppsala län nyligen på ett frukostseminarium om sociala medier.

Läs mer: Boken Marknadsföring och kommunikation i sociala medier (s 143-150, Egna riktlinjer). Om e-delegationens enkätundersökning (pdf). Sociala medier skapar huvudbry, Dagens Medicin. 9 av 10 finns på Facebook, SvD om svenska kulturinstitutioner på Facebook. Nästan varannan myndighet använder sociala medier, enligt undersökning genomförd av e-delegationen.