Apropå föregående föregående inlägg om att mäta engagemang i sociala medier och att försöka ”översätta” till exempel antal fans på Facebook till kronor: Ett undersökningsföretag har nu kommit fram till att ett fan på Facebook är värt 1.060 svenska kronor.

Relevansen och bakgrunden till detta kan nog diskuteras och resoneras kring både en och två gånger. Dessutom kommer siffran tillsammans med en stor reservation: ”För vissa företag kan värdet vara avsevärt större – och för andra noll och intet.”

Går det verkligen att räkna fram ett exakt eller ens genomsnittligt värde på ett fan? Mer läsning finns i artikeln i Market.

Illustration: Bildarkiv, Kreafon reklambyrå

Att mäta sociala medier, eller snarare att mäta resultatet av aktiviteter och ”kampanjer” i sociala medier, är ett ämne som intresserar många.

Ett enkelt sätt att se aktivitet på exempelvis en blogg är att se på antalet kommentarer, men varför inte även antalet tweets och andra reaktioner? Genom att placera tweetknappar (som här i Kreafonbloggen ovan till höger) och Facebook-gillaknappar (här nedanför eller ovan) gör man det dels enkelt för läsarna att sprida blogginnehållet, men får också ännu en liten måttstock för att mäta reaktion, interaktion, aktivitet, engagemang eller vad man nu vill kalla det.

För ett tag sedan twittrade rekordmånga om ett inlägg här på Kreafonbloggen. Kul! Vad det sedan skulle vara ”värt”, om det skulle vara möjligt att översätta antal tweets till någon annan enhet (till exempel pengar) det är en svårare nöt att knäcka och beror nog på ett flertal olika faktorer som sammnhang, vem som twitttrar osv…

(forts från föregående inlägg Bästa sättet att nå målgruppen?)

Hur kan jag veta att aktiviteter i sociala medier fungerar bättre än traditionell annonsering för Kreafon?

Så här: Sedan starten av Kreafons aktiviteter i sociala medier (den här företagsbloggen till exempel) har kännedomen om Kreafon som reklambyrå och PR-byrå ökat rejält. Fler känner till oss och har en positiv uppfattning (mätmetod: trafik på hemsida och blogg, inkommande telefonsamtal, surr i sociala medier, ”allmänt prat” i olika sammanhang osv). Dessutom har antalet förfrågningar om nya uppdrag och annat ökat markant (mätmetod: inkommande mail och telefonsamtal m.m.).

Men, det här med ROI då, return on investment, valuta för pengarna? Hur vet jag att våra aktiviteter i sociala medier ger mer tillbaka än traditionell annonsering?

Det behöver inte vara så komplicerat: Hittills i år är Kreafons investering i marknadsföring* mindre än vad en helsida** i Dagens Industri (Di) kostar. En annons, en dag, skulle (enligt mig) omöjligen kunna generera allt det som våra aktiviteter i sociala medier gjort hittills i år.

Detta vet jag naturligtvis inte med säkerhet, eftersom Kreafon inte har helsidesannonserat i Di. Jag skulle mer än gärna sätta min kvalificerade gissning på prov. Kanske borde jag utmana Dagens Industri? Om de håller vad de lovar – dvs om en annons i Dagens Industri kan generera mer än det som våra aktiviteter i sociala medier gör - först då är jag beredd att betala annonskostnaden. Jag undrar just om Di skulle våga anta den utmaningen? (Hör gärna av er :)

Tillägg 1: Kreafon är ett litet tjänsteföretag. Det här är vår verklighet och inte alls någon absolut sanning. Det kan säkert se annorlunda ut för andra typer av verksamheter, beroende på företagets storlek, bransch och mål.

Tillägg 2: Ja, jag vet att ovanstående resonemang kan uppfattas som aningen förenklat och kortsiktigt. ”En annons är ju ingen annons” som det kan heta. Man skulle behöva göra en jämförelse över längre tid och med fler annonsinföranden i beaktning. Men jag tycker ändå att jämförelsen en annons kontra aktiviteter i sociala medier har relevans, åtminstone för mindre företag med en relativt liten budget för reklam och PR.

Tillägg 3: Jag vill också passa på att säga att jag absolut inte, på något sätt, har något emot Dagens Industri, tvärtom. Jag är en nöjd prenumerant!

Andra bloggar om Di-filmen: Please copy me

*Dvs vår arbetstid, plus några tusenlappar för domännamn, webbhotell och annat.
**Uppskattad produktionskostnad och ett införande.

Filmen från dagens Industri är både rolig, tänkvärd och sann (nåja). Den driver med de ”revolutionsfilmer om sociala medier” som cirkulerar.

Beroende på hur man menar så kan det stämma att traditionell annonsering fortfarande är det bästa sättet att som annonsör och företag (försöka) nå sin utvalda målgrupp. Man kan i förväg få en profil på en tidnings läsare och på så sätt annonsera i ”rätt” tidning.

Vad man däremot inte på förhand kan veta är hur många som kommer att se och läsa just din annons, och om läsaren är intresserad av annonsinnehållet (låt säga en specifik utbildning) just nu. Chansen att lyckas, särskilt med tajmingen, kan vara ganska svår och då är det lätt att annonsen går obemärkt förbi. Därför är repetition att rekommendera. Upprepad annonsering ökar möjligheterna att nå och intressera folk vid rätt tillfälle.

Ovanstående traditionella resonemang kan jämföras med nya sätt att tänka marknadsföring och kommunikation. Exempel: Kalle har kommit på att han vill vidareutbilda sig inom ett specifikt område. För att kolla vad som finns söker han på Google. Eftersom du sett till att sökmotoroptimera er hemsida dyker era utbildningar upp på första sidan tillsammans med relevanta inlägg från er blogg. Chansen är stor att Kalle gör slag i saken och bokar in sig på en utbildning, om han hittar vad han söker just då, på era sidor.

I sociala medier når du inte din målgrupp. Det är ”målgruppen” (eller alla intresserade personer) som hittar dig. Det är en viss skillnad.

Förmodligen är traditionella och nya metoder bra komplement till varandra, i de flesta fall. Det visar ju inte minst Di:s film. Eftersom de söker spridning i sociala medier, via YouTube, så bör ju även de har någon slags tilltro till de sociala medierna.

För Kreafon vet jag (Lena) att traditionell annonsering inte fungerar lika bra som aktiviteter i sociala medier. Hur kan jag veta det? Hur har jag mätt? ROI (return on investment), valuta för pengarna…?

(fortsättning följer)

Dagen idag på The Conference i Läppstiftet, Göteborg var mycket givande. Temat för dagen var sociala medier.

Peter Thomasson och Christopher Broxe, SAS institute, och Gunilla Rudander, SPSS, pratade om att mäta aktiviteter i sociala medier och så kallad textmining. Intressant! Utmaningen ligger nog i att verkligen hitta relevant textunderlag (tweets, bloggar, kommentarer på facebook osv) att utgå ifrån, särskilt om det handlar om företag på svenska marknaden. Statistiker är beundransvärda och det är alltid kul att se och höra människor som trivs med sina jobb.

En annan person som uppenbarligen trivs med sitt jobb är Mattias Åkerberg som ägnar fritiden åt att blogga om det han jobbar med, copywriting och reklam, på bloggen Please copy me. Den rutinerade bloggaren Mattias gav en pedagogisk och snygg introduktion till sociala medier som Facebook, Twitter och bloggande.

Johan Ununger och Brit Stakston gav ett lysande exempel på ett företags användning av sociala medier i praktiken. De berättade om hur Saltå kvarn med framgång använder sin företagsblogg, facebooksida och twittrar. Dessutom har företaget en intern grupp på Ning som fungerar som ett ”internt facebook”.

Sökmotoroptimering, SEO, är sannerligen en hel vetenskap och Nikke Lindqvist delade med sig av intressanta upptäckter och spännande idéer  kring Google och fynden i sökresultaten.

Själv pratade jag om juridik och sociala medier, men framför allt om sunt förnuft. Riktlinjer och bloggpolicy i all ära, men vill man försäkra sig om att anställda (och andra) inte pratar illa om företaget handlar det ju i grund och botten om att ha en trivsam arbetsplats – inte hur man har formulerat en bloggpolicy…

För vidare läsning om det jag pratade om se här: Creative Commons, Personuppgiftslagen (PuL) och bloggpolicy. I min bok Marknadsföring och kommunikation i sociala medier finns mer läsning, se kapitel 11 och 12. Håll även utkik här i bloggen framöver.

En fråga som dök upp är vad ordet ”kommersiell” i ”icke kommersiell användning” betyder i Creative commons-sammanhang. Är det att man direkt tjänar pengar genom att sälja en bild (agerar bildbyrå) eller avser det även att man indirekt tjänar pengar på en bild (t.ex publicerar den i en nättidning eller i en annonsfinansierad blogg)? Den frågan tar jag med mig till advokatbyrån på tisdag.

Tack Wednesday Relations, publik och alla talare för en mycket intressant dag!

Läs mer: Alla talares presentationer på MyNewsdesk, Twitter  backchannel#theconfgbg 
Foto: Kreafon reklambyrå