Det här med statistik är intressant. Kanske. Och ibland. Jag (Lena) har följt siffrorna sedan 2009 då jag skrev min första bok om sociala medier.

Sociala medier som Facebook och Twitter har inga egna tjänster där de lämnar ut uppgifter om antalet användare. Däremot finns det andra tjänster som gör det, till exempel Checkfacebook.com, Socialbakers och svenska tjänster. Siffrorna är relativt entydiga – i Sverige finns ca 4,5 miljoner användarkonton.

Med Twitter har det varit svårare att få fram statistik, även om det figurerat en hel del siffror under de senaste tre åren. Allt från ca 100.000 svenska användare (2009) till att man skulle kunna nå ut till mer än en halv miljon svenskar via Twitter (2010). Samtidigt genomförde Intellecta en stor undersökning, Twitter Census (pdf) och kom fram till att antalet svenska twittrare var runt 91.000, varav ca 36.000 aktiva (2010).

Jag kan tycka att det är lite oroväckande att det är så stora skillnader i de statistiska uppgifter som figurerar. Naturligtvis är det bra att det finns omvärldsbevakningsföretag och andra som gör dessa typer av undersökningar, men samtidigt förstår jag inte riktigt varför tjänsterna själva (Facebook och Twitter) kan tillhandahålla direkta uppgifter.

Nu har göteborgsföretaget Aitellu, specialist på omvärldsbevakning, gjort en ny undersökning som säger att det finns ca 147.000 svenska twitterkonton (sista veckan i november 2011) och via Ajour meddelar man nu att antalet aktiva svenskar på Twitter är fastställt till 87.000 (i jämförelse med Intellectas undersökning innebär det alltså en ökning med ca 50.000 aktiva twittrare).

Ajours Emanuel Karsten tycker att Aitellus undersökning är viktig för att den visar hur litet Twitter är i jämförelse med Facebook i Sverige.

Själv förstår jag (Lena) inte riktigt vitsen med att överhuvudtaget jämföra Twitter och Facebook. För mig är det som att jämföra äpplen och päron. För vem, och varför, har det egentligen någon betydelse att Twitter är mindre än Facebook? Dessutom tycker jag inte alls att det är konstigt att Facebook är så mycket större. Facebook är i huvudsak privat- och fritidsinriktat, medan Twitter ofta, men inte alltid, används relaterat till yrkeslivet.

Ibland riktas negativ kritik mot Twitter. Somliga anser att det på Twitter finns en ny ”medieelit”, eftersom mediemänniskor är överrepresenterade bland användarna. Jag instämmer inte. Twitter är inte alls bara för journalister och andra inom mediebranschen – och, inte att förglömma, det är öppet för vem som helst att följa och delta i dialogen. Twitter är, till skillnad från Facebook, öppen kommunikation.

Det finns många exempel på vilken nytta Twitter kan ha för till exempel entreprenörer och yrkesverksamma även utanför mediebranschen:

• Under hashtaggen #entreprenörskap kommunicerar enteprenörer inom olika branscher
• Varje vecka pågår det diskussioner om HR
• Den som söker jobb kan hålla koll på #nyttjobb
• Och för oss göteborgare finns en alldeles egen hashtag, #gbgftw, där pratas om allt från restauranger och shopping till stadsplanering och kollektivtrafik.

Twitter handlar om nätverkande och kommunikation människor emellan (och visst kan företag och organisationer vara med i dialogen). Och, precis som allt annat nätverkande och kontaktskapande blir det vad man gör det till.

För egen del spelar det ingen roll att det finns 4,5 miljoner användare på Facebook (så många hinner jag ändå inte prata med). Jag har bra mycket mer nytta av Twitter. Och säkerligen har det att göra med att jag är en mer aktiv twittrare än facebookare.

Mitt tips: Använd de sociala medier som du gillar bäst och som bäst passar dina syften. Ett community med bara ett par hundra användare kan ibland vara mer givande än Facebook, beroende på vad man vill ha ut av det.

Det finns tre slags lögner: lögn, förbannad lögn och statistik? :) Nåväl. Håll i hatten. Nu blir det statistik:

I hela Sveriges befolkning, 9-79 år, är nu sociala medier lika stort som traditionella medier på internet. Drygt en fjärdedel av svenskarna använder sociala medier en genomsnittlig dag. (Och vad gäller internationell internetanvändning i stort, så toppar Sverige med ca 80%internetanvändare.)

Twitter i Sverige: Tidigare har 100.000 användare varit en siffra som figurerat. Nu uppskattas antalet svenskar på Twitter till 515 000 twittrare totalt i Sverige.

Bloggande i Sverige: 44% av Sveriges befolkning säger sig läsa, skriva eller interagerar med bloggar. Den typiska svenska bloggaren (enligt en undersökning från april i år) är 16-20 år gammal,  läser 1-5 bloggar dagligen (6-10 bloggar 2009), spenderar 2 timmar i veckan med att läsa bloggar och läser helst bloggar om mode och design.

Användarskaran på Facebook ökar. Sverige ligger på fjärde plats på listan över växande länder på Facebook. Närmare 4 miljoner svenskar finns nu på Facebook.

Klicka på länkarna ovan för att se varifrån informationen kommer.

(Parentes: Skeptikern frågar nu efter exakt definition av ”sociala medier”,  hur man egentligen kan få fram exakt antal svenska twitterkonton och vad ”läsa, skriva eller interagera med bloggar” faktiskt betyder… Med all rätt. Ta siffrorna med en nypa salt.) Illustration: Bildarkiv, Kreafon

Imorgon tisdag 1 juni är det dags. Då startar utbildningen Vinnande webb, arrangerad av Driftig.nu. Det är en kurs om fem kurstillfällen med inriktning på marknadsföring, sälj och PR på webben.

Kursen hålls i Göteborg och är öppen för kvinnliga tjänste- eller serviceföretagare i Västra Götaland, men man kan också gå kursen via webben. Kanske finns det platser kvar, kontakta Driftig!

Vi håller som bäst på att planera för höstens föreläsningar, workshops och utbildningar i sociala medier. Vad skulle du vilja lära mer om? Vad tycker du är intressant? Hur ska höstens kursprogram se ut? Tipsa oss gärna!

Foto: Bildarkiv, Kreafon

Paus på bryggan. Havsnära föreläsning om sociala medier under gårdagen. (Ni ser väl göteborgshjulet i bakgrunden?)

Foto: Kreafon

(forts från föregående inlägg Bästa sättet att nå målgruppen?)

Hur kan jag veta att aktiviteter i sociala medier fungerar bättre än traditionell annonsering för Kreafon?

Så här: Sedan starten av Kreafons aktiviteter i sociala medier (den här företagsbloggen till exempel) har kännedomen om Kreafon som reklambyrå och PR-byrå ökat rejält. Fler känner till oss och har en positiv uppfattning (mätmetod: trafik på hemsida och blogg, inkommande telefonsamtal, surr i sociala medier, ”allmänt prat” i olika sammanhang osv). Dessutom har antalet förfrågningar om nya uppdrag och annat ökat markant (mätmetod: inkommande mail och telefonsamtal m.m.).

Men, det här med ROI då, return on investment, valuta för pengarna? Hur vet jag att våra aktiviteter i sociala medier ger mer tillbaka än traditionell annonsering?

Det behöver inte vara så komplicerat: Hittills i år är Kreafons investering i marknadsföring* mindre än vad en helsida** i Dagens Industri (Di) kostar. En annons, en dag, skulle (enligt mig) omöjligen kunna generera allt det som våra aktiviteter i sociala medier gjort hittills i år.

Detta vet jag naturligtvis inte med säkerhet, eftersom Kreafon inte har helsidesannonserat i Di. Jag skulle mer än gärna sätta min kvalificerade gissning på prov. Kanske borde jag utmana Dagens Industri? Om de håller vad de lovar – dvs om en annons i Dagens Industri kan generera mer än det som våra aktiviteter i sociala medier gör - först då är jag beredd att betala annonskostnaden. Jag undrar just om Di skulle våga anta den utmaningen? (Hör gärna av er :)

Tillägg 1: Kreafon är ett litet tjänsteföretag. Det här är vår verklighet och inte alls någon absolut sanning. Det kan säkert se annorlunda ut för andra typer av verksamheter, beroende på företagets storlek, bransch och mål.

Tillägg 2: Ja, jag vet att ovanstående resonemang kan uppfattas som aningen förenklat och kortsiktigt. ”En annons är ju ingen annons” som det kan heta. Man skulle behöva göra en jämförelse över längre tid och med fler annonsinföranden i beaktning. Men jag tycker ändå att jämförelsen en annons kontra aktiviteter i sociala medier har relevans, åtminstone för mindre företag med en relativt liten budget för reklam och PR.

Tillägg 3: Jag vill också passa på att säga att jag absolut inte, på något sätt, har något emot Dagens Industri, tvärtom. Jag är en nöjd prenumerant!

Andra bloggar om Di-filmen: Please copy me

*Dvs vår arbetstid, plus några tusenlappar för domännamn, webbhotell och annat.
**Uppskattad produktionskostnad och ett införande.

Apoliva är Apotekets eget varumärke med produkter för hår- och hudvård. Deras senaste reklamfilm från 2009 (se ovan), blev en oväntat stor snackis i både traditionella medier och i bloggar. Den finns också med som exempel i boken Marknadsföring och kommunikation i sociala medier.

Det pratades om skräckreklam och det startades en facebookgrupp med namnet ”Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen” med 73.000 medlemmar i juli (närmare 100.000 idag). Gensvaret i de sociala medierna var inte helt väntad, tanken var ju inte att skrämma folk.

Är så här stora negativa reaktioner bra eller dåliga för ett varumärke? För Apolivas del pratades det om tredubblade försäljningssiffror, vilket i så fall skulle tyda på att anstormningen faktiskt var väldigt positiv. Med facit i hand menar dock Apoteket själva att uppmärksamheten varken var bra eller dålig.

Nu är det dags för comeback. Det ska bli en ny Apolivafilm, men den här gången blir det ingen oväntad skräckreklam. Istället gör man tvärtom. Filmprojektet har fått en egen blogg där man berättar om den kommande filmen och man uppmanar läsarna till engagemang. Ett intressant sätt att använda sociala medier i marknadsföring. Frågan är bara om man lyckas få samma stora engagemang som förra gången, då gensvaret i de sociala medierna var spontana reaktioner helt på eget initiativ från tittarna själva.

Troligtvis ”motar man Olle i grind” på det här viset – det kommer med stor sannolikhet inte att uppstå en så stor negativ reaktion som förra gången. Frågan är om det i så fall är bra eller dåligt. Vad tror ni?

Joakim Jardenberg undrade kring relevansen i att Kreafon håller en utbildning om sociala medier och offentlig förvaltning apropå inlägget i Kreafonbloggen häromdagen:

”Jag vet inte – det är kanske lite mycket dans runt guldkalven just nu? Hur mycket brinner Kreafon-Lena för de här frågorna? Jag kanske låter magsur här också, men jag tycker det är viktigt att det inte bara blir geschäft av viktiga samhällsfrågor.”

För att det inte ska uppstå några onödiga missförstånd kommer här några förtydliganden:

1. Kreafon har arbetat med informations- och kommunikationsuppdrag åt verksamheter inom offentlig sektor sedan byrån startade 2001, åt bland andra Vägverket, Arbetsförmedlingen och många förvaltningar och verksamheter inom Göteborgs Stad. Kommunikation inom offentlig sektor är alltså inget nytt område varken för Kreafon eller mig (Lena Carlsson som startade byrån).
2. Att vi nu tar ett steg vidare och arbetar med sociala medier tycker vi är en naturlig och självklar utveckling för en kommunikationsbyrå som Kreafon.
3. Utbildningen i fråga (och även de utbildningar vi genomför på uppdrag av exempelvis kommuner) handlar i första hand om kommunikation och praktisk nytta med sociala medier, dvs hur exempelvis informatörer kan ha nytta av dessa nya vägar för information och kommunikation internt och externt.
4. Vi tar upp frågor om till exempel diarieföring ur ett ”kommunikationspraktiskt” perspektiv. Vi tror att det kan vara bra för till exempel en informatör att veta att det resoneras kring den frågan just nu.
5. Sedan kan man självklart diskutera offentlighetsprincipen, diarieföring och annat på ett ”högre plan” som handlar om hot eller möjligheter för demokrati, rätten att få uttrycka sig och så vidare. Dessa viktiga samhällsfrågor överlåter vi dock med varm hand åt andra.

Utbildningen Sociala medier & offentlig verksamhet hålls den 16 april i Göteborg och vänder sig till informatörer, kommunikatörer, verksamhetschefer och andra som i sitt arbete inom offentlig verksamhet kommer i kontakt med frågor som rör sociala medier. Mer information om utbildningen finns här.

På utbildningsdagen sociala medier för informationsstrateger i offentlig sektor diskuterade vi bland annat offentlighetsprincipen, diarieföring och vad som är en inkommen handling. För några veckor sedan lyfte Riksantikvarieämbetet frågan om sociala medier inom myndigheter, i ett brev till Mats Odell. Bland annat handlar det om, ja just det, vad som är en inkommen handling.

– Regeringen kommer att ge E-delegationen i uppdrag att titta på regler för sociala medier. Jag hoppas att vi ska ha ett beslut så snart som möjligt, säger Mats Odell till Dagensmedia.se.

… Och hur ska man egentligen agera när mer eller mindre olämpliga saker inträffar i de sociala medierna? Exempelvis att en statlig logotyp används i ”fel” sammanhang.

Några av dessa frågor och många andra kommer vi att ta upp på utbildningen Sociala medier & offentlig verksamhet, 16 april, i Göteborg. Välkommen!

Läs mer: Mats Odell ger riktlinjer för sociala medier (Computer Sweden) , Odell vill ha riktlinjer för sociala medier (Dagens samhälle), Myndigheter vet inte vad som är okej på nätet (Aftonbladet), Sociala medier är en del av offentligheten (Örnsköldsviks Allehanda), Minister får ta ställning till Facebook (Sveriges Radio). Foto: Skärmdump från gp.se. Statlig logotyp på fel ställe?

Det är obeskrivligt roligt att vår bok om sociala medier blivit så uppskattad. Bland andra Medieinstitutet har valt att ta in boken som kurslitteratur och det är alltid lika uppmuntrande att se läsare och recensenter som tycker om och tipsar om boken. Tack!

Nu håller vi på att vänta in den andra tryckningen av boken och väntar med spänning på de nya boklådorna. Ni som har beställt eller beställer boken nu i dagarna, ha lite tålamod… leveranstiden är lite längre än vanligt.

PS. Boken Marknadsföring och kommunikation i sociala medier finns att provbläddra i på Smakprov.se (klicka på omslaget) och kan beställas här. Foto: Kreafon reklambyrå