Det pågår en omfattande diskussion både i traditionella dagstidningar, kvällstidningar, på twitter och i bloggvärlden. Även på Newsmill debatteras det en hel del.

Det hela började med att en riksdagskandidat uppdaterade sin status på Facebook. En stormande diskussion kom sedan att handla om bajs, städning, invandrarföretag, arbetslinjen, politik och lite till.

Huruvida den ursprungliga formuleringen är missförstådd eller inte får här vara osagt. Likaså relevansen av diskussionen och dess omfattning. En sak är dock säker – kommunikation i sociala medier, oavsett om det gäller bloggar, Twitter eller Facebook, kräver både kunskaper och förutseende, särskilt om man representerar ett företag, exempelvis som bloggande vd, eller är en offentlig person.

Så, hur bör man formulera sig för att undvika eventuella missförstånd? Krönikören Sofia Mirjamsdotter ger några handfasta tips:

1. Publicera bara sådant som du vet att du kan stå för vem som än läser.
2. Stå för det du gör och säger men var inte rädd för att erkänna om du gör fel eller fråga om sådant du inte vet.
3. Lyssna på andra och ta till dig av kritik. Men ta inte åt dig!
4. Bemöda dig om att använda ett korrekt men inte krångligt språk. Då minimeras också missförstånden.
5. Var dig själv. Att spela en roll på nätet som inte överensstämmer med den du är i verkligheten fungerar inte i längden.

Foto: Skärmdump, knuff.se – nätverk av svenska bloggportaler. Pingat på bloggportalen intressant.

Oavsett om man som företag tänker ”vara med” i sociala medier eller inte, så kan det vara bra med en viss allmänbildning.

För det är ju som så, att oavsett om man som företag väljer att blogga, twittra eller vara på facebook så kan man inte riktigt välja om man ”vill vara med” eller inte. Saken är den att ni kan bli omtalade vare sig ni vill eller inte. Det kan, på sakliga eller osakliga grunder, skrivas sådant som kan skada ert varumärke och företag.

Den dag det händer bör man vara klar över åtminstone två saker:

1. Att det händer
2. Hur man vill bemöta det

Okunnighet kan ofta leda till ett ganska klumpigt bemötande. För ett företag kan det ligga nära till hands att ta jurister till hjälp. Det är ju så man brukar lösa problem. Att bemöta en bloggare genom att hota med juridiska åtgärder är dock sällan en särskilt smidig väg att gå. Det har hänt förr och nu har det hänt igen:

1. En bloggare skriver negativt om en mäklare.
2. Bloggaren blir sedan uppringd av branschorganisationens VD som hotar med en polisanmälan för förtal eller brott mot personuppgiftslagen om inte det första blogginlägget tas bort. Bloggaren tänker dock inte ta bort det han skrivit. (Värt att notera är att det tog ett halvår (!)  för mäklaren/branschorganisationen att reagera.)

Denna historia sprider sig nu som en löpeld genom bloggosfären, twitter och google. Förmodligen kommer både mäklare och branschorganisationen i dålig dager. Kanske kunde det hela ha sett annorlunda ut med ett annat beteende, både från allra första början och även sedan bloggposten skrivits.

Är ni beredda på en sådan här situation på ert företag? Hur hade ni bemött en irriterad bloggare?

Oavsett vem som har rätt eller fel, så visar den här händelsen tydligt på spridningseffekten i sociala medier och vilka följder det kan få. För att citera en kommentar rörande historien:

”Man slåss av VD:ns dåliga insikt om hur bloggosfären funkar! Dessutom upplever jag det lite som hyckleri att inte tåla offentlig kritik och ändå försöka tvätta bort eventuella stämplar från branschen!”

Alla ni företag där ute – ge era anställda en ordentlig allmänbildning i sociala medier. Gör en policy för hur ni kommunicerar online och hur ni bemöter eventuell kritik. Nyckelpersoner, och hela företagets organisation, borde dessutom utbildas i och förberedas inför kriskommunikation online.

Det är garanterat en klok investering för framtiden. Oavsett om företaget ”vill vara med” i sociala medier eller inte.

Läs mer: Exempel på när ett företag blir omtalat och sedan via en branschtidning bemöter bloggaren med ett juridiskt ombud.
Pingat på Intressant. Foto: Bildarkiv, Kreafon reklambyrå

 
Snälla ni bantningsexperter som envisas med att spamkommentera Kreafonbloggen – Det är inte mödan värt. Era kommentarer med länkar till smalfilmer på YouTube kommer ändå inte att publiceras i den här bloggen, för att:

1. Det här är ingen mat- och kostblogg.
2. Kreafonbloggen handlar om marknadsföring och i första hand om goda exempel. Ert beteende är som sagt exempel på raka motsatsen.
3. Vi gillar inte oseriösa produkter och kass reklam.

Foto: Bildarkiv, Kreafon reklambyrå

Som bekant har jag gjort, och håller fortfarande på att göra, en hel del research i samband med boken om sociala medier. Ett återkommande nyckelord är ”dialog”. Sociala mediers potential för att skapa dialog, på ett sätt som tidigare inte varit möjligt mellan företag och omvärld.

Men. Hur står det egentligen till med företags dialogvilja och ”bloggvett”? Jag blir fundersam till exempel när:

1. En företagsblogg uttryckligen skriver att man inte tänker svara (!) på eventuella kommentarer (Varför inte då?).
2. Företag väljer att inte ha mailadress, telefonnummer eller andra kontaktuppgifter med på företagsbloggen (Vill man inte bli kontaktad? Varför har man då en blogg?).
3. När företag inte kontaktar oss på Kreafon innan de snor bilder ur vår blogg (Ett mail är så enkelt!)

Jag förstår inte. Det är så enkla saker. Hur svårt kan det vara?

Illustration: Kreafon reklambyrå

Läst i en (företags-)blogg:

”Bloggregler.
Kommentera gärna. Kommentarer publiceras, utom i de fall där innehållet kan upplevas som stötande eller kränkande. Kommentarer, oavsett innehåll, kommenteras som regel inte.”

Jag förstår inte.

Vad får avsändaren att tro att någon skulle vilja fråga eller kommentera om avsändaren inte tänker bemöda sig med ett svar tillbaka? Och varför inte ta sig den lilla tid det tar att faktiskt svara? Visa att man bryr sig om sina läsare? Hinner man inte? Orkar man inte? Vågar man inte?

Oavsett vilket har man i alla fall missat det här med tvåvägskommunikation och en bloggs möjlighet till dialogskapande. En förlust för både avsändare och läsare.

Foto: Bildarkiv, Kreafon reklambyrå