God morgon! Sociala medier dyker upp både här och var nuförtiden. Till exempel på frukostbordet :)

Läs mer: Lönneberga på YouTube Foto: Kreafon

Ignite Social Media har publicerat en studie av sociala medier som visar på nya trender sen deras första undersökning 2009. Aspekter som lön, kön, inkomst och utbildning är intressant att kolla igenom.

Många av de största sociala medierna är kvinnodominerade: Facebook, YouTube och Twitter till exempel. Föredrar man annars kinesiska män med låg inkomst och hög utbildning ska man titta på Kaixin001.

Det är också spännande att se vilka sociala medier som gäller i andra länder. Holland har sitt Hyves, på Jamaica är det IMVU som gäller och i Ryssland finns Vkontakte som är en jättepopulär klon av Facebook, fast med fildelning.

Var tror ni att Tumblr är mest populärt förresten? Jo, i Filippinerna! Och Twitter då? Sydamerika och Indonesien. Intresset för YouTube är överlägset störst i Peru. I förhållande till andra länder, alltså. Det innebär inte att YouTube har flest användare i Peru, utan att människor där använder YouTube mer än andra.

Det är överraskande att se i vilka länder Facebook är mest populärt. Topp-3 på den listan är just nu Tunisien, Turkiet och Italien. Facebook har dessutom, internationellt sett, nästan dubbelt så många kvinnor som män och de flesta användarna är mellan 45 och 50.

Numera pratas en del om en ”Like Economy” – en ekonomi som snurrar kring Gilla-knappar och dela-knappar. Det är värdet i att veta vem som gillar någonting, och hur de rekommenderar det för sina vänner. Till exempel kan en riktigt populär Facebook-sida värderas till flera miljarder, enligt vissa.

På Facebook kan nu dina Gilla-tryckningar användas i reklam till dina vänner. På YouTube används det för att sortera ut bra kommentarer på en video. På Twitter och LinkedIn använder man dela-knappar.

Google insåg detta redan 1998. Deras sökmotor tittade på vem som länkade till vem, med andra ord – vem som gillade vem. Alldeles nyss lanserade Google sitt svar på Gilla-knappen: +1. På så sätt kan Google göra sökresultaten mer personliga och du kan visa vad du gillar för andra än bara Facebook-vänner.

”Gilla-ekonomin” är relevant bland annat eftersom vi sprider mer än vi skapar. På Twitter är det 0.1% av användarna som skapar hälften av innehållet, enligt Yahoo Research. På YouTube är det bara få populära klipp som är gjorda av privatpersoner.

Ett mer konkret exempel på en ”like economy” är flattr. Att gilla någonting innebär att donera en liten summa pengar. Nuförtiden kan man också göra det offline om man har en kamera. Och Facebooks Gilla-knapp har ju också flyttat ut från webben, som vi skrivit om tidigare. Ja, ibland kan man undra över vart det hela bär hän!

Foto: Kreafon

Efter ett halvårs fokus på sociala medier har Karlstad blivit kommunen med flest gillare på Facebook. Grattis säger vi på Kreafon! Förutom Facebook-sidan har man gjort applikationer som t.ex Kallstalizern som gör om det du skriver till karlstadsmål, en YouTube-kanal och ett konto på Twitter. Ni kan läsa mer i intervjun i Resumé.

Man länkar också till annan offentlig verksamhet i Karlstad som finns i sociala medier, till exempel Räddningstjänsten, Polisen och Karlstadsbuss. Kanske finns en del inspiration här för andra kommuner?

Appropå bussar så finns det en busschaufför i Umeå som har fler än 15.000 fans på Facebook. Det ni! Det är snudd på statsminister, det.

Läs mer: Värmlands Folkblad om Karlstad i sociala medier.

Hur ska man hantera sitt varumärke och företagsnamn i de sociala medierna? I PRV:s blogg, Sociala medier och varumärken, finns en hel del intressant att läsa.

Det finns flera exempel på svenska företags som blivit blåsta på sina namn på Facebook, YouTube, Twitter och andra sociala medier. Någon annan har helt enkelt hunnit före och registrerat företagsnamnet. Därför tycker jag (Lena) som sagt att det kan vara en god idé att att registrera sitt namn i de största sociala medierna, för säkerhets skull (även om alla inte är av samma åsikt).  

PRV:s blogg ger också samma råd:
”För att hantera den här typen av problematik (dvs att företagsnamnet registreras av någon annan) så kan man registrera ett användarnamn (t.ex. sitt varumärke) på de större etablerade sociala mediekanalerna i avvaktan på en mer utvecklad närvaro. Ett snabbt och enkelt sätt att skapa förutsättningar för en enhetlig och bra närvaro på sociala medier.”

Illustration: Bildarkiv, Kreafon

Tryck och trycksaker är fascinerande, inte sant? :)

Dags för ännu ett gott exempel på användning av sociala medier. Världskulturmuseet i Göteborg har runt 2000 besökare på Facebook och är aktiva på Twitter, fototjänsten Flickr, videosajten Vimeo och  har en egen kanal på YouTube. Nästa vecka lanseras världskulturmuseet sin blogg.

Läs mer: Fler goda exempel på företags och organisationers aktiviteter i sociala medier. Om museer och kultur i sociala medier (Så visar kulturen upp sig på Facebook, Twitter och de andra. SvD). Foto: Skärmdump från Världskulturmuseets kanal på YouTube.

Jösses! Är det här på riktigt? I så fall – även om det kanske handlar om viral marknadsföring via YouTube och i sociala medier (för Nikon-kameran är nog ingen tillfällighet) - är det riktigt imponerande.

Saxat ur Österbottens tidning:

”Allt fler annonsörer är intresserade av att använda sig av sociala medier. Nästan 94 procent av annonsörerna tänker använda sociala medier i sin marknadsföring under det närmaste året, visar en undersökning gjord av Annonsörernas förbund. De kändaste sociala medierna är Facebook, Youtube och Twitter.”

Det är inte alls konstigt att intresset för sociala medier växer. Det är ju där folk hänger nuförtiden.

Men är man som företag verkligen ”annonsör” i sociala medier? Visst kan man annonsera på Facebook, men ett företags facebooksida, twittrande eller publicering av filmer på YouTube bör nog inte betraktas som ”annonsering”, åtminstone inte i traditionell bemärkelse. Ser man sig själv som ”annonsör” i de sammanhangen kan det finnas risk att insatserna blir misslyckade.

Att som företag eller marknadsförare se sig själv som ”kommunikatör” vore nog en bättre ingång. Eller vad tror ni?

Illustration: Bildarkiv, Kreafon reklambyrå

Apoliva är Apotekets eget varumärke med produkter för hår- och hudvård. Deras senaste reklamfilm från 2009 (se ovan), blev en oväntat stor snackis i både traditionella medier och i bloggar. Den finns också med som exempel i boken Marknadsföring och kommunikation i sociala medier.

Det pratades om skräckreklam och det startades en facebookgrupp med namnet ”Jag är rädd för tjejen i Apolivareklamen” med 73.000 medlemmar i juli (närmare 100.000 idag). Gensvaret i de sociala medierna var inte helt väntad, tanken var ju inte att skrämma folk.

Är så här stora negativa reaktioner bra eller dåliga för ett varumärke? För Apolivas del pratades det om tredubblade försäljningssiffror, vilket i så fall skulle tyda på att anstormningen faktiskt var väldigt positiv. Med facit i hand menar dock Apoteket själva att uppmärksamheten varken var bra eller dålig.

Nu är det dags för comeback. Det ska bli en ny Apolivafilm, men den här gången blir det ingen oväntad skräckreklam. Istället gör man tvärtom. Filmprojektet har fått en egen blogg där man berättar om den kommande filmen och man uppmanar läsarna till engagemang. Ett intressant sätt att använda sociala medier i marknadsföring. Frågan är bara om man lyckas få samma stora engagemang som förra gången, då gensvaret i de sociala medierna var spontana reaktioner helt på eget initiativ från tittarna själva.

Troligtvis ”motar man Olle i grind” på det här viset – det kommer med stor sannolikhet inte att uppstå en så stor negativ reaktion som förra gången. Frågan är om det i så fall är bra eller dåligt. Vad tror ni?