Starkare varumärke och smart kommunikation i en digital värld


digitaliseringforskning, undersökning, statistikmedia & medievanorsociala medier

Vi alla behöver bli ännu mer nätsmarta

måndag, 29 april, 2019

who

Apropå omtänksam kommunikation och allt möjligt… Det är ju inte bara alla på en arbetsplats som behöver vara mer kommunikativa idag. Nuförtiden har alla, både barn och vuxna, nytta av att kunna använda digitala kanaler för att lära och kommunicera. Både rent tekniskt, men också på ett ”nätsmart” sätt.

För mig betyder ”nätsmart” kort sagt att:
kunna använda digitala kommunikationskanaler på ett klokt, säkert, sunt och lärande sätt. Med omtanke om mig själv och med hänsyn till andra.

De flesta, både barn och vuxna (inklusive mig själv), kan bli bättre på det. Nuförtiden pratas det en del om medie- och informationskunnighet, som ibland förkortas MIK (på engelska media and information literacy, MIL). Det kan sägas vara ett samlingsbegrepp för de kompetenser som gör att människor kan hantera, värdera och analysera det informationsflöde som förekommer via olika medietyper i både digitala och analoga medier.

En väldigt stor del av pratet om medie- och informationskunnighet handlar om källkritik. Och det är ju bra. Men jag kan tycka att det ofta förenklas. Lite så här:
– Var källkritisk, så att du inte blir lurad.
– Klart jag är källkritisk! Självklart vet jag att det är bra att vara källkritisk, jag är inte korkad!

Fast det är ju inte så enkelt, inte för någon. Vi blir mer eller mindre ”lurade” hela tiden. Faktum är att det jättesvårt att vara källkritisk och ha koll på allt. Och vem i hela friden ska man lita på?

Jag tycker att WHO:s nya riktlinjer är ett väldigt bra exempel på vad jag menar. Världshälsoorganisationen, WHO, gick ut med nya riktlinjer för barn och skärmar för några dagar sedan. Olika medier rubriksätter och skriver om detta på lite olika sätt:

och så vidare… ni ser temat. Det är lätt att ta till sig nyheter som dessa rakt av, för WHO måste man ju kunna lita på? Och det som står i nyhetstidningarna måste väl vara sant?

Men även i sammanhang som detta är det bra att vara ifrågasättande. Vad baserar WHO sina riktlinjer på? Det tog en liten stund för mig att få svar. Tidningarna var inte jättetydliga med att WHO faktiskt inte har så mycket på fötterna, även om vissa tar upp det:

”En svaghet är att rekommendationerna enligt WHO:s klassificeringssystem anses ha låg evidens. Det beror på att det saknas den typ av studier för den aktuella åldersgruppen som krävs för att få det högre betyget.”

Detta betyder, kort sagt, att det egentligen inte finns så mycket forskning som stödjer de nya riktlinjerna.

Om nyhetsmedias roll är att granska, så kan man tycka att tidningarna borde lyft fram bristen på vetenskaplig grund och avsaknaden av relevant forskning lite mer. Men, om/när medierna väljer att INTE vara så kritiska i sitt förhållningssätt, så behöver var och en av oss vara våra egna granskare. Vi behöver så att säga vara medie- och informationskunniga – och veta när vi behöver använda oss av denna kunskap.

Jag tycker att Agnes Wold, läkare och professor, klär mina funderingar i ord på ett bra sätt i denna tråd på Twitter. Hon kritiserar WHO:s omvända bevisföring och efterlyser högre krav på vetenskaplighet. Enligt mig gör hon det jobb som nyhetsmedierna borde ha gjort.

Det pågår redan en infekterad debatt om barns så kallade skärmtid. Med WHO:s riktlinjer får den ena sidan vatten på sin kvarn. Det kommer inte att spela någon roll att WHO:s riktlinjer saknar tillräcklig vetenskaplig grund. En kvalificerad gissning är att diskussionerna kommer att fortsätta precis som förut. Med upprörda känslor och personliga åsikter.

Det polariseras, och känslorna blir ännu mer upprörda. Diskussioner spårar ur och blir i många fall till personliga påhopp. Man landar i absurda påståenden och ologiska slutsatser. Till exempel att vuxna, som är positivt inställda till att barn använder skärmar, skulle vara EMOT fysisk rörelse och VILL att barn ska drabbas av sjukdomar och sömnbrist. Så är det förstås inte.

Det är ungefär lika ologiskt som att hävda att de som inte vill ha så kallade porrfilter i skolan (pga tekniskt omöjligt, eller av annan anledning) skulle vara FÖR porr i skolan. Så är det inte.

Jag tycker att alla dessa hetsiga diskussioner visar att vi fortfarande har väldigt mycket att lära oss om kritiskt förhållningssätt, källkritik och sakliga diskussioner. Ännu fler behöver bli ännu mer medvetna om att – och hur – diskussioner polariseras. Ännu fler behöver få insikt om hur lätt det är att själv dras in i det där, utan att man kanske tänker på det. För att det är mänskligt att reagera med känslor först.

Kort sagt, vi alla behöver aktivt träna oss i medie- och informationskunnighet. Eller, kanske vill vi inte det… För tänk om det är så att vi egentligen inte HAR LUST att vara källkritiska och eftertänksamma. Vid närmare eftertanke kanske det inte alls är så självklart det här med källkritik. Vi kanske gillar åsiktssamhället. Att känna och bli upprörda/glada är ju enklare. Det kräver ingen tankemöda och går snabbare… Måste man bry sig om vad som är sant eller inte?

Personligen vill jag inte leva i ett samhälle där vi struntar i vetenskap och rättssamhället. Att enbart utgår från vad upprörda människor känner och tycker… Det kan sluta illa.

Foto: Bildarkiv, Kreafon

RELATERAT INNEHÅLL


Comments are closed.

Det är inte längre möjligt att lämna kommentarer på denna bloggpost.

Kontakta Kreafon!

Är du intresserad av konsultation eller utbildning, eller vill veta mer om Kreafons tjänster och böcker? Slå en signal på 031-708 99 25, eller använd formuläret nedan så kontaktar vi dig inom kort. Behöver du support för t.ex Instagram och Facebook ber vi dig att kontakta dessa företag direkt. Tyvärr har vi inte möjlighet att ge support i enskilda ärenden.