Antagligen stor tantvarning på detta, men… Jag har blivit övertygad om att det (åtminstone för egen del) är otroligt viktigt med… reflektion.

Jag kommer att tänka på min gamla (uråldriga, så som jag minns det) träslöjdslärare på mellanstadiet. Jag vill minnas att han pratade om reflektion. Och om att vänta. Och att mestadels av livet går ut på att vänta (där är jag inte riktigt böjd att hålla med, men jag förstår vad han menade). Lite filosofiskt sådär. Medan vi antagligen ändå inte gjorde som han sa, så att han blev tvungen att vänta ytterligare lite till (känner igen det där från min tid som musiklärare).

Nu är jag själv har jobbat i mer än 20 år har även jag upptäckt det här med att reflektera. Att få, eller ta sig, tid att stanna upp. Och tänka till. Kanske jämföra med annat man har gjort. För mycket har man ju faktiskt gjort förut, men kanske på ett annat sätt. Hur gick det då? Varför blev det si eller så? Finns det något att lära sig av det?

Att reflektera är otroligt lärorikt, tycker jag. Samtidigt vet jag att det är lyx. Det är inte alla som kan ta långfrukost dedikerad till ”reflektion”. Men jag kan, för att jag har jag som chef – och min chef tycker att det här med reflektion är finfint ;)

Foto: Kreafon