Starkare varumärke och smart kommunikation i en digital värld


arbetsgivarvarumärke & employer brandingföreläsning, kurs, utbildning

Employer branding och arbetsgivarvarumärket i offentlig sektor

tisdag, 14 maj, 2019

arbetsgivarvarumarket_offentligsektor

Arbetsgivarvarumärken i offentlig sektor är intressant. Inte minst för att en offentlig organisations arbetsgivarvarumärke alltid konkurrerar med privata alternativ, till skillnad från andra sammanhang. Det betyder att man behöver vara och anses vara en attraktiv arbetsgivare, både som offentlig arbetsgivare men också i jämförelse med privata alternativ.

När det kommer till employer branding eller arbetsgivarvarumärket tycker jag att det fortfarande pratas för mycket/ensidigt om det som jag brukar kalla ”produktfördelar” (dvs lön, flexibla arbetstider, förmåner och dylikt).

Produktfördelar kan skapa goda förutsättningar. Men starka varumärken skapas inte tack vare produktfördelar. Starka varumärken uppstår av positiva uppfattningar och känslor (som inte alltid har med ”faktisk sanning” att göra).

Därför har många arbetsgivare, inom både privat och offentlig sektor, mycket att vinna på att bli bättre på det som brukar kallas emotionell kommunikation – inte minst när det kommer till rekryteringskommunikation.

När det gäller offentlig sektor verkar det också finnas en stor utvecklingspotential i att koppla ihop det som brukar kallas ”kompetensförsörjning” och det som kan kallas ”employer branding/arbetsgivarvarumärke”. Dessa två områden hör ihop! Ett starkt arbetsgivarvarumärke bidrar ju till att det blir lättare att både rekrytera och behålla medarbetare.

På torsdag är det dags för vår populära kurs Attraktiv arbetsgivare igen. Denna gång med fokus på offentlig sektor – där det finns och kommer att finnas rekryteringsutmaningar framöver vad gäller bland annat lärare, vårdpersonal med flera. Jag ser fram emot torsdag! :)

Foto: Bildarkiv, Kreafon

RELATERAT INNEHÅLL





föreläsning, kurs, utbildningmedia & medievanor

Nätmobbning och en tryggare vardag på nätet

måndag, 13 maj, 2019

himmela

stoppa_natmobbningen

trygghetsarbete_skola

God morgon! Med blå himmel och blommande syrener utanför fönstret kan inget gå fel :)

Idag filar vi på det sista inför min föreläsning på stadsbiblioteket i Göteborg imorgon. Om ungas nätvanor, nätmobbning och hur skolor kan arbeta med trygghetsarbete som berör även elevernas digitala vardag.

Många lärare har det hektiskt nu i maj, och därför är det extra fint att se att så många ändå har tagit sig tid. Att förebygga och dämpa nätmobbning är så viktigt! Ser verkligen fram emot att prata om detta.

Här kan du läsa mer om min bok Stoppa nätmobbningen – första hjälpen för skolan.

Foto: Kreafon

RELATERAT INNEHÅLL





affärsutveckling & verksamhetsutvecklingarbetsgivarvarumärke & employer brandinginternkommunikationkommunikation & ledarskapvarumärke & strategisk kommunikation

Tillitsbaserad styrning, kommunikativa medarbetare och kundservice

fredag, 10 maj, 2019

tillitsbaserad_styrning1

Det har varit en händelserik vecka! Här kommer några snabba reflektioner…

Tillitsbaserad styrning verkar vara på tapeten lite här och var. Jag stöter på det på många ställen och i olika skepnader. Intressant! För att kunna skifta från hierarki/toppstyrning/new public management (eller vad man nu vill kalla det) till tillitsbaserad styrning och ledning (eller vad man nu vill kalla det) tänker jag att det behövs en kommunikativ organisation. Det är en intressant utmaning och många möjligheter för kommunikatörer, kommunikationsstrateger och – inte minst – ledare och chefer. Begreppet tillitsbaserad styrning känns också närbesläktat med kommunikativt ledarskap. Jag ser med spänning fram emot att följa utvecklingen.

Mer än en gång, bara nu i veckan, har jag pratat (framför allt lyssnat) om överfulla inboxar och internkommunikation som ”inte går fram”. Frustration över att ”folk” inte ”har tagit in information” verkar vara enorm. Olika personer, från vitt skilda sammanhang, berättar om det ena än det andra. Vad sägs till exempel om 200 olästa mail när man öppnar mailprogrammet på morgonen kl 8? (och den stress det skapar). Det verkar vara vardag, för alldeles för många (inte minst mellanchefer) enligt mig.

Som jag ser det är detta tydliga tecken på att vi måste göra vissa (många) saker på ett annat sätt. Det kan inte vara meningen att folk lägger orimligt mycket tid på en orimlig mängd mail (varav de flesta inte är relevanta). Det är dyrt och kostar – både pengar och hälsa. Vi skulle behöva ”internkommunikation 2.0”. Jag vill än en gång slå ett slag för mitt begrepp ”omtänksam kommunikation” :)

Dessutom hänger kvaliteten på internkommunikationen ihop med tillitsbaserad styrning, som jag ser det. Så här: I ett mer tillitsbaserat klimat hade medarbetarna inte känt sig tvingade att dubbelkolla allt åt höger och vänster sjuttioelva gånger, och skicka massor med mailkopior, för att kunna göra det de vill/ska.

Ser fram emot nästa vecka! Då föreläser jag om ungas medievanor och nätmobbning för lärare och skolpersonal på stadsbiblioteket i Göteborg. Och så håller jag kursen Attraktiv arbetsgivare (offentlig sektor) om arbetsgivarvarumärket och employer branding i offentlig sektor. Omväxling förnöjer! Men först helg :)

 

PS. För övrigt har jag träffat en himla massa inspirerande människor denna veckan, haft utbildning och föreläsningar, varit på trevliga platser och ätit goda luncher :) Tack till er alla, det gjorde min vecka!

Foto: Kreafon

RELATERAT INNEHÅLL





digitaliseringforskning, undersökning, statistikinternkommunikationkommunikation & ledarskapsociala medier

Den kommunikativa organisationen i en digital värld

måndag, 29 april, 2019

kommunikativa_organisationen

Två av höstens nya utbildningar tar avstamp i resultaten från forskningsprojektet Den kommunikativa organisationen (Institutionen för strategisk kommunikation vid Lunds universitet) och adderar vikten av digital kompetens och kommunikationsförmåga.

Den öppna kursen är Den kommunikativa organisationen i en digital värld är en tvådagarsutbildning och vänder sig till kommunikationschefer, kommunikationsstrateger och kommunikatörer, på ett större företag eller i en offentlig verksamhet.

Kortfattat handlar kursen om hur du, i din yrkesroll, kan bidra till att skapa förutsättningar för en kommunikativ organisation. Stort fokus ligger på hur du kan coacha ledare, chefer och medarbetare vad gäller digital kommunikation. Till exempel motivera och uppmuntra chefer och medarbetare att bli mer aktiva i sociala medier. Allt för att tillsammans stärka företagets/organisationens totala kommunikationsförmåga.

Vi håller kursen både i Stockholm och Göteborg. Läs mer och boka plats här!

Kursen kan även bokas som en företagsintern chefsutbildning. Tyngdpunkten ligger då på kommunikativt ledarskap och att, som ledare, skapa förutsättningar för en kommunikativ organisation i en digital värld. Vi tittar också närmare på hur man som chef kan dra nytta av sociala medier. Varför? För att digitalt kompetenta och kommunikativa organisationer kan vara mer innovativa, proaktiva och snabbfotade.

Kontakta Kreafon på info@kreafon.se eller 031-708 99 25 för mer information och bokning.

Foto: Bildarkiv, Kreafon

RELATERAT INNEHÅLL





digitaliseringforskning, undersökning, statistikmedia & medievanorsociala medier

Vi alla behöver bli ännu mer nätsmarta

måndag, 29 april, 2019

who

Apropå omtänksam kommunikation och allt möjligt… Det är ju inte bara alla på en arbetsplats som behöver vara mer kommunikativa idag. Nuförtiden har alla, både barn och vuxna, nytta av att kunna använda digitala kanaler för att lära och kommunicera. Både rent tekniskt, men också på ett ”nätsmart” sätt.

För mig betyder ”nätsmart” kort sagt att:
kunna använda digitala kommunikationskanaler på ett klokt, säkert, sunt och lärande sätt. Med omtanke om mig själv och med hänsyn till andra.

De flesta, både barn och vuxna (inklusive mig själv), kan bli bättre på det. Nuförtiden pratas det en del om medie- och informationskunnighet, som ibland förkortas MIK (på engelska media and information literacy, MIL). Det kan sägas vara ett samlingsbegrepp för de kompetenser som gör att människor kan hantera, värdera och analysera det informationsflöde som förekommer via olika medietyper i både digitala och analoga medier.

En väldigt stor del av pratet om medie- och informationskunnighet handlar om källkritik. Och det är ju bra. Men jag kan tycka att det ofta förenklas. Lite så här:
– Var källkritisk, så att du inte blir lurad.
– Klart jag är källkritisk! Självklart vet jag att det är bra att vara källkritisk, jag är inte korkad!

Fast det är ju inte så enkelt, inte för någon. Vi blir mer eller mindre ”lurade” hela tiden. Faktum är att det jättesvårt att vara källkritisk och ha koll på allt. Och vem i hela friden ska man lita på?

Jag tycker att WHO:s nya riktlinjer är ett väldigt bra exempel på vad jag menar. Världshälsoorganisationen, WHO, gick ut med nya riktlinjer för barn och skärmar för några dagar sedan. Olika medier rubriksätter och skriver om detta på lite olika sätt:

och så vidare… ni ser temat. Det är lätt att ta till sig nyheter som dessa rakt av, för WHO måste man ju kunna lita på? Och det som står i nyhetstidningarna måste väl vara sant?

Men även i sammanhang som detta är det bra att vara ifrågasättande. Vad baserar WHO sina riktlinjer på? Det tog en liten stund för mig att få svar. Tidningarna var inte jättetydliga med att WHO faktiskt inte har så mycket på fötterna, även om vissa tar upp det:

”En svaghet är att rekommendationerna enligt WHO:s klassificeringssystem anses ha låg evidens. Det beror på att det saknas den typ av studier för den aktuella åldersgruppen som krävs för att få det högre betyget.”

Detta betyder, kort sagt, att det egentligen inte finns så mycket forskning som stödjer de nya riktlinjerna.

Om nyhetsmedias roll är att granska, så kan man tycka att tidningarna borde lyft fram bristen på vetenskaplig grund och avsaknaden av relevant forskning lite mer. Men, om/när medierna väljer att INTE vara så kritiska i sitt förhållningssätt, så behöver var och en av oss vara våra egna granskare. Vi behöver så att säga vara medie- och informationskunniga – och veta när vi behöver använda oss av denna kunskap.

Jag tycker att Agnes Wold, läkare och professor, klär mina funderingar i ord på ett bra sätt i denna tråd på Twitter. Hon kritiserar WHO:s omvända bevisföring och efterlyser högre krav på vetenskaplighet. Enligt mig gör hon det jobb som nyhetsmedierna borde ha gjort.

Det pågår redan en infekterad debatt om barns så kallade skärmtid. Med WHO:s riktlinjer får den ena sidan vatten på sin kvarn. Det kommer inte att spela någon roll att WHO:s riktlinjer saknar tillräcklig vetenskaplig grund. En kvalificerad gissning är att diskussionerna kommer att fortsätta precis som förut. Med upprörda känslor och personliga åsikter.

Det polariseras, och känslorna blir ännu mer upprörda. Diskussioner spårar ur och blir i många fall till personliga påhopp. Man landar i absurda påståenden och ologiska slutsatser. Till exempel att vuxna, som är positivt inställda till att barn använder skärmar, skulle vara EMOT fysisk rörelse och VILL att barn ska drabbas av sjukdomar och sömnbrist. Så är det förstås inte.

Det är ungefär lika ologiskt som att hävda att de som inte vill ha så kallade porrfilter i skolan (pga tekniskt omöjligt, eller av annan anledning) skulle vara FÖR porr i skolan. Så är det inte.

Jag tycker att alla dessa hetsiga diskussioner visar att vi fortfarande har väldigt mycket att lära oss om kritiskt förhållningssätt, källkritik och sakliga diskussioner. Ännu fler behöver bli ännu mer medvetna om att – och hur – diskussioner polariseras. Ännu fler behöver få insikt om hur lätt det är att själv dras in i det där, utan att man kanske tänker på det. För att det är mänskligt att reagera med känslor först.

Kort sagt, vi alla behöver aktivt träna oss i medie- och informationskunnighet. Eller, kanske vill vi inte det… För tänk om det är så att vi egentligen inte HAR LUST att vara källkritiska och eftertänksamma. Vid närmare eftertanke kanske det inte alls är så självklart det här med källkritik. Vi kanske gillar åsiktssamhället. Att känna och bli upprörda/glada är ju enklare. Det kräver ingen tankemöda och går snabbare… Måste man bry sig om vad som är sant eller inte?

Personligen vill jag inte leva i ett samhälle där vi struntar i vetenskap och rättssamhället. Att enbart utgår från vad upprörda människor känner och tycker… Det kan sluta illa.

Foto: Bildarkiv, Kreafon

RELATERAT INNEHÅLL